Kallt utan hår!
Tisdag 29/12 2011
Helgen som gick var faktiskt helt okej med tanke på biverkningar. Kände mig lite trött bara men måndagen däremot var inte fullt så rolig. Magkramper och illamående heeela långa dagen. Men nu känns det bra!
I lördags var jag så trött på mitt hår, det ramlade av bara jag tittade på det. Fick rensa avloppet varje dag efter jag hade duschat och sängen var alltid full av hår. Och hur fräscht känns det???? Lånade en trimmer och Julia bara körde av allt, rätt upp och ner
.
Ärligt talat så blev det lite kallt om huvudet.
Men tänk så skönt att inte ha några hårproblem, tänkte jag. Inget schampo, balsam, vax eller spray och allt vad man nu har i. Men vad jag inte tänkte på var att nu har jag istället fått perukproblem!!!!!
Jag tycker inte den sitter bra, vet inte hur långt man ska dra ner den. Ibland känns det som att den åker upp och jag tänker att snart pluppar den av skallen och då står man bara där och ser dum ut hahahaha. Det gör den naturligtvis inte men det känns så. Den känns inte bra helt enkelt.
Nu har jag bokat tid med min perukfrissa så hon får fixa och trixa lite med den så att jag blir nöjd. En tjej på onk. sa att det är precis som att ha mössa, man tar på den bara när man ska ut. Varm är den också.
Det känns bättre där jag opererade mig och det läker bra (tror jag)
Det känns bara lite knepigt i halsen där de gick in, venen är så tjock och spänd. Vet inte om det är normalt men får höra med syster Eva på torsdag.
Idag kom fina vännen Louise på besök och som alltid hade hon en massa smaskigheter med sig. Tack kära Louise!
Nu börjar jag bli riktigt trind så jag får lägga band på mig att inte frossa för mycket.
Fönsterbytena är över och målningen av balkongen klar. Just när jag släpat ut allt på balkongen igen kom ett papper; Nu ska vi byta balkongfront! Nu har de spärrat balkongdörren och fronten är borta, man får nästan lite svindel av att titta ut där.
Nu har jag släpat möblerna ut -och- in ett flertal gånger så nu vill jag bara ha det klart.
Och när man är rökare som jag blir ju detta ett problem. Vart tar jag vägen nu???
Sluta röka hade ju varit den enklaste lösningen förståss. Nu får jag ha fönstret i köket öppet och doftljus tända och hoppas att det inte luktar alltför mycket.
Ha en skön tisdagkväll alla därute!
KRAM
Helgen som gick var faktiskt helt okej med tanke på biverkningar. Kände mig lite trött bara men måndagen däremot var inte fullt så rolig. Magkramper och illamående heeela långa dagen. Men nu känns det bra!
I lördags var jag så trött på mitt hår, det ramlade av bara jag tittade på det. Fick rensa avloppet varje dag efter jag hade duschat och sängen var alltid full av hår. Och hur fräscht känns det???? Lånade en trimmer och Julia bara körde av allt, rätt upp och ner
.Ärligt talat så blev det lite kallt om huvudet.
Men tänk så skönt att inte ha några hårproblem, tänkte jag. Inget schampo, balsam, vax eller spray och allt vad man nu har i. Men vad jag inte tänkte på var att nu har jag istället fått perukproblem!!!!!
Jag tycker inte den sitter bra, vet inte hur långt man ska dra ner den. Ibland känns det som att den åker upp och jag tänker att snart pluppar den av skallen och då står man bara där och ser dum ut hahahaha. Det gör den naturligtvis inte men det känns så. Den känns inte bra helt enkelt.
Nu har jag bokat tid med min perukfrissa så hon får fixa och trixa lite med den så att jag blir nöjd. En tjej på onk. sa att det är precis som att ha mössa, man tar på den bara när man ska ut. Varm är den också.
Det känns bättre där jag opererade mig och det läker bra (tror jag)
Det känns bara lite knepigt i halsen där de gick in, venen är så tjock och spänd. Vet inte om det är normalt men får höra med syster Eva på torsdag.
Idag kom fina vännen Louise på besök och som alltid hade hon en massa smaskigheter med sig. Tack kära Louise!
Nu börjar jag bli riktigt trind så jag får lägga band på mig att inte frossa för mycket.
Fönsterbytena är över och målningen av balkongen klar. Just när jag släpat ut allt på balkongen igen kom ett papper; Nu ska vi byta balkongfront! Nu har de spärrat balkongdörren och fronten är borta, man får nästan lite svindel av att titta ut där.
Nu har jag släpat möblerna ut -och- in ett flertal gånger så nu vill jag bara ha det klart.
Och när man är rökare som jag blir ju detta ett problem. Vart tar jag vägen nu???
Sluta röka hade ju varit den enklaste lösningen förståss. Nu får jag ha fönstret i köket öppet och doftljus tända och hoppas att det inte luktar alltför mycket.
Ha en skön tisdagkväll alla därute!
KRAM
Så mycket bättre...
Torsdag 24/11 2011
Idag känns det såååå mycket bättre. Har kunnat sova riktigt bra hela natten. Igår kände jag mig som en 100-åring. Skulle lägga mig i soffan och höll aldrig på komma upp igen. Det stramade och värkte i halsen och kunde inte ha halsen rak för det gjorde så ont.
Idag var det dags för att ta lite gift igen. Vi invigde den nya Power-porten och det gick hur smidigt som helst, gjorde inte ens ont.
Jag trodde att det var sista gången idag med behandling men tji fick jag. Nej nu ska det köras för fullt fram till läkarbesöket minst. Jag börjar bli lite sliten om man säger så och trött det hela.
Skulle behöva resa bort någonstans, sonen är just nu i Thailand och gottar sig i värmen. Det är inte utan att man blir avundsjuk.
Men så i tisdags så ringde telefonen och vet ni......jag ska få åka till Spenshult!!!
Hahaha inte Thailand precis men det ska bli så j*kla skönt. Det ligger utanför Oskarström, hade ingen aning om var det låg ens, var tvungen och googla det.
En vecka i underbar miljö med en massa aktiviteter som bl.a: Taktil massage, mindfulness, fiske (kanske tar man gammelgäddan) varmvattenbassäng, träningshall och vandringsleder finns där och mycket mera. Kul att träffa andra som också har kvarvarande tumörsjukdom och höra hur de hanterar den nya livssituationen.
Spenshults sjukhus var från början ett reumatiker- sjukhus men har nu även cancerrehabilitering.
Och eftersom jag har lyckats att få bägge sjukdomarna så passar det perfekt. I slutet av januari bär det av.
Ha en skön torsdagkväll mina vänner!
KRAM
Idag känns det såååå mycket bättre. Har kunnat sova riktigt bra hela natten. Igår kände jag mig som en 100-åring. Skulle lägga mig i soffan och höll aldrig på komma upp igen. Det stramade och värkte i halsen och kunde inte ha halsen rak för det gjorde så ont.
Idag var det dags för att ta lite gift igen. Vi invigde den nya Power-porten och det gick hur smidigt som helst, gjorde inte ens ont.
Jag trodde att det var sista gången idag med behandling men tji fick jag. Nej nu ska det köras för fullt fram till läkarbesöket minst. Jag börjar bli lite sliten om man säger så och trött det hela.
Skulle behöva resa bort någonstans, sonen är just nu i Thailand och gottar sig i värmen. Det är inte utan att man blir avundsjuk.
Men så i tisdags så ringde telefonen och vet ni......jag ska få åka till Spenshult!!!
Hahaha inte Thailand precis men det ska bli så j*kla skönt. Det ligger utanför Oskarström, hade ingen aning om var det låg ens, var tvungen och googla det.
En vecka i underbar miljö med en massa aktiviteter som bl.a: Taktil massage, mindfulness, fiske (kanske tar man gammelgäddan) varmvattenbassäng, träningshall och vandringsleder finns där och mycket mera. Kul att träffa andra som också har kvarvarande tumörsjukdom och höra hur de hanterar den nya livssituationen.
Spenshults sjukhus var från början ett reumatiker- sjukhus men har nu även cancerrehabilitering.
Och eftersom jag har lyckats att få bägge sjukdomarna så passar det perfekt. I slutet av januari bär det av.
Ha en skön torsdagkväll mina vänner!
KRAM
Äntligen hemma igen.
Onsdag 23/11 2011
Hemma igen efter en lång, låååång dag. Det var min operationsdag idag men trodde nästan inte den skulle bli av. Började må så dåligt i måndagskväll med huvudvärk, frossa och tandvärk. Det brukar bara betyda en sak -förkylning. Tänkte att det är väl typiskt, ville inte få op:n uppskjuten. Huvudvärken är kvar och någon förkylning har inte kommit än.
Före klockan sju var jag där i morse och sedan var det bara att vänta o vänta o vänta.............
Klockan tio kördes jag in i op-salen och jag kan säga att detta vill jag inte göra om igen, det var ingen höjdare precis. Power Port heter den som sattes in och han hade det lite trixigt doktor Pelle att få ner katetern förbi hjärtat. De går in genom halsen och sen ska katetern vidare till hjärtats förmak. Sedan kopplas den ihop med själva dosan, smart uppfinning.
ajajajajaj!
Jag tyckte det var obehagligt, kanske för att han inte hittade rätt.
Uppe på avd hade jag blivit lovad att när jag kom tillbaka skulle jag få riktiga höjdarsmörgåsar. Kände när jag åkte upp att: vad gott det ska bli med kaffe och mumsiga mackor. Kom tillbaka halv ett och då fick jag två ostmackor. Jag kunde inte annat än skratta, två ynkliga ostbitar i mitten hahaha, men det smakade så himla gott!
Sen kom fina Beryl och hämtade mig och vi åkte till IKEA där hon bjöd på mat. Tack kära Beryl för skjutsen och maten, det smakade så gott.
Nu blir det viloläge för nu är jag helt slut.
Imorgon dags igen för lite gift.
Ha en skön onsdag mina vänner!
KRAM
Hemma igen efter en lång, låååång dag. Det var min operationsdag idag men trodde nästan inte den skulle bli av. Började må så dåligt i måndagskväll med huvudvärk, frossa och tandvärk. Det brukar bara betyda en sak -förkylning. Tänkte att det är väl typiskt, ville inte få op:n uppskjuten. Huvudvärken är kvar och någon förkylning har inte kommit än.
Före klockan sju var jag där i morse och sedan var det bara att vänta o vänta o vänta.............
Klockan tio kördes jag in i op-salen och jag kan säga att detta vill jag inte göra om igen, det var ingen höjdare precis. Power Port heter den som sattes in och han hade det lite trixigt doktor Pelle att få ner katetern förbi hjärtat. De går in genom halsen och sen ska katetern vidare till hjärtats förmak. Sedan kopplas den ihop med själva dosan, smart uppfinning.
ajajajajaj!
Jag tyckte det var obehagligt, kanske för att han inte hittade rätt.
Uppe på avd hade jag blivit lovad att när jag kom tillbaka skulle jag få riktiga höjdarsmörgåsar. Kände när jag åkte upp att: vad gott det ska bli med kaffe och mumsiga mackor. Kom tillbaka halv ett och då fick jag två ostmackor. Jag kunde inte annat än skratta, två ynkliga ostbitar i mitten hahaha, men det smakade så himla gott!
Sen kom fina Beryl och hämtade mig och vi åkte till IKEA där hon bjöd på mat. Tack kära Beryl för skjutsen och maten, det smakade så gott.
Nu blir det viloläge för nu är jag helt slut.
Imorgon dags igen för lite gift.
Ha en skön onsdag mina vänner!
KRAM
Dagen efter....
Fredag 18/11 2011
Idag är det dagen efter.....cytostatikabehandlingen.
Magen är som en ballong, håret rasar, halsbränna, klåda och mycket mer, d.v.s biverkningar. Inte kul alls! Men det hade kunnat vara värre
Igår när jag kom till onkologen så var det kris. Jag vet inget annat ställe som de har det så stressigt. Det fanns knappt en ledig plats.
När man ligger där så får man alltid höra någon tråkig historia. Jag låg bredvid en ung tjej igår som fått ett återfall i bröstcancer. Hennes hår hade precis växt ut och hon hade just hämtat sig ifrån förra behandlingen. Nu var det dags igen. Bröstcancer igen och det hade spridit sig till lymfkörtlar och lungor. Det känns så sorgligt att så unga människor insjuknar.
En man som låg på andra sidan mig hade sin första behandling. Det är inte så att jag ligger och försöker höra vad de pratar om, men när det är en tunn gardin som skiljer sängarna åt så är det inte svårt att höra.
Han kunde vänta sig hur mycket biverkningar som helst. Jag har det faktiskt ganska bra med mina "fjuttiga" biverkningar.
Det som slår mig när jag är där är att alla patienter däruppe verkar så positiva. Jag bara undrar...är det mig det är fel på?? Jag har förlikat mig med tanken på att det inte går att bota. Men så jäkla positiv känner jag mig inte precis. Är det bara en mask de visar upp,
I början visade jag också upp en mask, jag ville inte visa hur dåligt jag mådde. Jag ville inte att mina anhöriga skulle må dåligt.
En liten pajsare som gör mig glad!
Nästa vecka blir rätt intensiv, läkarbesök på måndag, operation på onsdag, chemo-terapi på torsdag....puhhhh, jag känner mig rent slut när jag tänker på det.
Ett stort tack till mina kära vänner och familj som hjälper mig så mycket.
Ha en bra helg alla!
Idag är det dagen efter.....cytostatikabehandlingen.
Magen är som en ballong, håret rasar, halsbränna, klåda och mycket mer, d.v.s biverkningar. Inte kul alls! Men det hade kunnat vara värre
Igår när jag kom till onkologen så var det kris. Jag vet inget annat ställe som de har det så stressigt. Det fanns knappt en ledig plats.
När man ligger där så får man alltid höra någon tråkig historia. Jag låg bredvid en ung tjej igår som fått ett återfall i bröstcancer. Hennes hår hade precis växt ut och hon hade just hämtat sig ifrån förra behandlingen. Nu var det dags igen. Bröstcancer igen och det hade spridit sig till lymfkörtlar och lungor. Det känns så sorgligt att så unga människor insjuknar.
En man som låg på andra sidan mig hade sin första behandling. Det är inte så att jag ligger och försöker höra vad de pratar om, men när det är en tunn gardin som skiljer sängarna åt så är det inte svårt att höra.
Han kunde vänta sig hur mycket biverkningar som helst. Jag har det faktiskt ganska bra med mina "fjuttiga" biverkningar.
Det som slår mig när jag är där är att alla patienter däruppe verkar så positiva. Jag bara undrar...är det mig det är fel på?? Jag har förlikat mig med tanken på att det inte går att bota. Men så jäkla positiv känner jag mig inte precis. Är det bara en mask de visar upp,
I början visade jag också upp en mask, jag ville inte visa hur dåligt jag mådde. Jag ville inte att mina anhöriga skulle må dåligt.
En liten pajsare som gör mig glad!
Nästa vecka blir rätt intensiv, läkarbesök på måndag, operation på onsdag, chemo-terapi på torsdag....puhhhh, jag känner mig rent slut när jag tänker på det.
Ett stort tack till mina kära vänner och familj som hjälper mig så mycket.
Ha en bra helg alla!
Lillebror på besök.
Onsdag 16/11 2011
Nu först börjar jag piggna till. Så har det varit varje vecka hitills. I morgon är det behandling igen och då börjas det om igen med denna otroliga trötthet. Men.....det går framåt, 9:e gången imorgon, alltså bara en gång kvar, puhhh så skönt.
Men å andra sidan får jag nu gå och vänta på röntgen, den 12/12 har jag tid. Därefter så får jag vänta på att komma till läkaren. Det blir nervöst, jag bara hatar att vänta. Vem vet hur det är då! Har tumörerna krymt eller har det inte tagit alls. Har samlat på mig många frågor till läkaren. Jag hinner tänka mycket när jag är hemma.
Idag fick jag fint besök, Lillebror och Louise kom förbi på en fika.
.
.
Jag har inte träffat min kära Louise på otroliga 4 veckor. Det var så himla kul att se henne efter sin besvärliga operation. Hon var alltför dålig att komma till mig och jag var för trött att åka till henne.
Läste om ett begrepp om något som kallas för "Chemo brain" Det är många som behandlats med cytostatika som upplever just detta, det är hjärnan som påverkas av gifterna. Man kan ha svårt att hitta ord, namn, datum.
Man får koncentrationsstörningar med svårighet att fokusera. Jag har märkt det också, dessutom tar allt mycket längre tid när jag ska göra något.
Det är som Svetlana Lagercrantz skriver att "tanken blir liksom långsammare". Svetlana bloggar för cancerfonden och är läkaren som blev patient på sin egen mottagning. För övrigt en jättebra blogg som jag sträckläste när jag fått min diagnos. Då i början läste jag allt som hade med cancer att göra och det var bra för mig. Jag kunde förbereda mig lite inför vad som skulle komma.
Till sist något jag läste på facebook:
Kära tomten
Min önskning till julen 2011 är ett fett bankkonto och en tunn kropp!
Var snäll och blanda inte ihop dem som du gjorde i fjol......& åren
innan dess, tack på förhand.
Ha en skön onsdagkväll mina vänner!
För er som vill läsa Svetlanas blogg som heter Svetlanas dagbok: http://blogg.cancerfonden.se/svetlana/
Nu först börjar jag piggna till. Så har det varit varje vecka hitills. I morgon är det behandling igen och då börjas det om igen med denna otroliga trötthet. Men.....det går framåt, 9:e gången imorgon, alltså bara en gång kvar, puhhh så skönt.
Men å andra sidan får jag nu gå och vänta på röntgen, den 12/12 har jag tid. Därefter så får jag vänta på att komma till läkaren. Det blir nervöst, jag bara hatar att vänta. Vem vet hur det är då! Har tumörerna krymt eller har det inte tagit alls. Har samlat på mig många frågor till läkaren. Jag hinner tänka mycket när jag är hemma.
Idag fick jag fint besök, Lillebror och Louise kom förbi på en fika.
.
.
Jag har inte träffat min kära Louise på otroliga 4 veckor. Det var så himla kul att se henne efter sin besvärliga operation. Hon var alltför dålig att komma till mig och jag var för trött att åka till henne.
Läste om ett begrepp om något som kallas för "Chemo brain" Det är många som behandlats med cytostatika som upplever just detta, det är hjärnan som påverkas av gifterna. Man kan ha svårt att hitta ord, namn, datum.
Man får koncentrationsstörningar med svårighet att fokusera. Jag har märkt det också, dessutom tar allt mycket längre tid när jag ska göra något.
Det är som Svetlana Lagercrantz skriver att "tanken blir liksom långsammare". Svetlana bloggar för cancerfonden och är läkaren som blev patient på sin egen mottagning. För övrigt en jättebra blogg som jag sträckläste när jag fått min diagnos. Då i början läste jag allt som hade med cancer att göra och det var bra för mig. Jag kunde förbereda mig lite inför vad som skulle komma.
Till sist något jag läste på facebook:
Kära tomten
Min önskning till julen 2011 är ett fett bankkonto och en tunn kropp!
Var snäll och blanda inte ihop dem som du gjorde i fjol......& åren
innan dess, tack på förhand.
Ha en skön onsdagkväll mina vänner!
För er som vill läsa Svetlanas blogg som heter Svetlanas dagbok: http://blogg.cancerfonden.se/svetlana/
Helgen är över!
Måndag 14/11 2011
Nu är det måndag igen, helgen över för den här gången.
Jag var bara så galet trött igår, tröttare än vanligt. Gick upp vid 10-tiden för att genast inta ryggläge i soffan. Där låg jag och slumrade hela dagen, det gick bara inte att hålla ögonen öppna. Ont i magen och ont i håret, det var biverkningar från torsdagens behandling och denna hemska trötthet förståss.
Ingen operation den här veckan heller, inställ igen, någon behövde den tiden bättre än mig. Nu fick jag ett nytt datum och då måste det bli av. Katetern har åkt ur armen lite så nu ligger det på gränsen av vad det får göra. En gång till klarar den nog.
I lördags skulle Julia och jag ut och gå men eftersom hon tar sjumilakliv så blev det bara till Jägersro center fram-och tillbaka. Tycker du att jag går fort, sa hon. Där kom jag den lilla "prinskorven" flåsandes bakefter. Ett jobb som du inte skulle kunna ha det är att jobba med äldre som går sakta, sa jag. Näää då hade jag nog somnat på vägen tyckte hon.
Jag tror det är håret som håller på att lossna rejält, kanske därför jag har ont i hårbotten??
Jag börjar tycka det är lite äckligt med allt hår överallt.
Lite överdrivet kanske
Bara jag tar i håret så ser jag hur det rasar och Julia hårar som den värsta hunden också. Dammsuga en gång om dagen är nästan nödvändigt nu. Hår, hår, hår överallt....... Ja äckligt är det iallafall.
Idag kom min kära Helén på besök, alltid roligt när du kommer gumman.
Vi fikade litet och snackade lite skit också.
Du ska se Helén att det löser sig, det ordnar sig alltid. På ett eller annat sett så brukar det bli bra i slutändan. Jag håller tummarna för dig!
Ha en skön måndag!
"Kom alltid ihåg att vad man än har för problem,
så finns det en uppsjö av lösningar".
- Marion Weinstein
Nu är det måndag igen, helgen över för den här gången.
Jag var bara så galet trött igår, tröttare än vanligt. Gick upp vid 10-tiden för att genast inta ryggläge i soffan. Där låg jag och slumrade hela dagen, det gick bara inte att hålla ögonen öppna. Ont i magen och ont i håret, det var biverkningar från torsdagens behandling och denna hemska trötthet förståss.
Ingen operation den här veckan heller, inställ igen, någon behövde den tiden bättre än mig. Nu fick jag ett nytt datum och då måste det bli av. Katetern har åkt ur armen lite så nu ligger det på gränsen av vad det får göra. En gång till klarar den nog.
I lördags skulle Julia och jag ut och gå men eftersom hon tar sjumilakliv så blev det bara till Jägersro center fram-och tillbaka. Tycker du att jag går fort, sa hon. Där kom jag den lilla "prinskorven" flåsandes bakefter. Ett jobb som du inte skulle kunna ha det är att jobba med äldre som går sakta, sa jag. Näää då hade jag nog somnat på vägen tyckte hon.
Jag tror det är håret som håller på att lossna rejält, kanske därför jag har ont i hårbotten??
Jag börjar tycka det är lite äckligt med allt hår överallt.
Lite överdrivet kanske
Bara jag tar i håret så ser jag hur det rasar och Julia hårar som den värsta hunden också. Dammsuga en gång om dagen är nästan nödvändigt nu. Hår, hår, hår överallt....... Ja äckligt är det iallafall.
Idag kom min kära Helén på besök, alltid roligt när du kommer gumman.
Vi fikade litet och snackade lite skit också.
Du ska se Helén att det löser sig, det ordnar sig alltid. På ett eller annat sett så brukar det bli bra i slutändan. Jag håller tummarna för dig!
Ha en skön måndag!
"Kom alltid ihåg att vad man än har för problem,
så finns det en uppsjö av lösningar".
- Marion Weinstein
En liten gnutta ljus.
Veckan som gick var både bra och mindre bra. Jag har varit såååå trött att jag nästan inte orkat göra någonting.
En biverkan av alla dessa cellgiftsbehandlingar kan jag tro.
Min vän Beryl drog ut mig i Bokskogen i söndags och det var så skönt. Ett underbart väder och alldeles vindstilla.
Vi gick en tipsrunda, en nätt liten promenad på 2,5 km. För mig som inte gått så mycket var det en alldeles lagom runda.
Beryl som aldrig vill vara med på bild.
Vi fick faktiskt 10 rätt av 12, en del var lite kluriga. Beryl hade kaffe och bullar med sig och det smakade bra efter promenaden.
Idag är det onsdag och jag känner att någonting har hänt. Ett litet ljus har letat sig in....
Livet känns en aning lättare idag, luften lättare att andas.
Min kurator tycker att jag bär på en massa bitterhet. Är det inte dags att göra dig av med den, sa hon.
Ja visst vill jag det, men hur gör jag??
Nietzche skrev så här om bitterhet:" En matsmältning som närmast liknas vid ett idisslande, där gamla minnen, smärtor och besvikelser ständigt kräks upp igen. En sur mage som inte förmår bearbeta det som givits den, utan ständigt kastar upp upp om och om igen. Minnen som gräver djupa spår i ens medvetande. En ond cirkel där den passiva blir än mer passiv, världsfrånvänd och missunsam" Stämmer till 100%!
Nietzche
Nej nu är dags för mig att gå vidare. Med små, små steg och en dag i taget. Inte vältra mig i självömkan utan försöka hitta det positiva i livet. Försöka tänka positiva tankar, försöka se framåt istället för att älta det som varit. Dags att ta vara på livet för vi lever bara en gång. Det är bara jag som kan förändra mig. Det låter bra och det ska gå, med lite jävlaranamma så ska jag tillbaka till livet igen.Det är inte synd om mig och jag vill inte att andra ska tycka det heller. Det är som det är...... Och vem vill egentligen vara en "bitterfitta"
Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan
förändra
mod
att förändra det jag kan
och
förstånd att inse skillnaden
Det är ett under som har skett idag;
FÖRSÄKRINGSKASSAN ringde!!!!
Utbetalning på gång...HURRAAAAA!
Hon presenterade sig som min nya handläggare och bad om ursäkt för den långa handläggningstiden.
Kan man tänka sig att efter 65 dagar har jag fått pengar!!
Det känns så skönt, ett orosmoment mindre, det går minsann framåt. Imorgon är det behandling igen.
"Om du tror på att livet är värt att leva
så kommer din tro göra det värt att leva"
- William James
Ha en skön onsdagkväll mina vänner
Just nu vill jag leva, just nu....
Nu är jag här...
Jag har fallit igen...
Ner i det svarta hål...
Som jag förtvivlat försöker komma upp ur...
Det går inte så bra, jag ligger där och krälar. The Botten Is Nådd!!
Trodde inte att jag kunde må mycket sämre än vad jag gör, men det kan jag. Jag är så trött på att må dåligt. Det enda jag vill är att vara glad men just nu känns det som jag aldrig mer kan bli det. Jag är ledsen, så himla ledsen.
Har gråten i halsen och försöker vara stark, har ångest, är deprimerad. På morgonen vill jag bara dra täcket över huvudet och inte gå upp.
Har förlorat min identitet.....nu är jag bara sjuk.
Det är hemskt att känna sig så maktlös, jag kan inte påverka resultatet. Det finns saker som stressar mig, försäkringskassan är en sak. När jag skickar in papper så kommer genast förfrågan om nya uppgifter att skicka in. Alltid med hotet om: Är inte uppgifterna inne inom en viss tid så blir inkomsten 0. Till råga på allt var där en punkt som lyder: "Vad har du tänkt att syssla med i framtiden" Tack Fk, kan jag inte få vara sjuk i lugn och ro först utan att bli stressad med detta. Jag blir bara sååå trött. Framtiden ligger långt, lååång borta just nu!!Vilken j***kla fråga! Numera har jag lämnat över allt med fk till min grymma kurator.
Var på onkologen idag som vanligt, skippade kylmössan. Känner att jag inte riktigt orkar med den, det får bära eller brista.
I sängen bredvid låg en dam som gått i pension. Hon insjuknade med många kräkningar och illamående och fick till slut söka läkare, just när hon blivit pensionär. Det visade sig med röntgen att hon hade tarmvred......OCH lungcancer. Hade hon inte fått tarmvred så hade hon gått ovetandes att hon har lungcancer.
Hon sa: Jag fattar det inte och igår bröt jag ihop och bara grät och grät. Två veckor sa hon, hann jag vara pensionär.
Det gör man inte, fattar alltså. Ibland tror jag att jag ska vakna upp och allt bara är en hemsk dröm. Men så här är den "verkligheten".
Har fått ett nytt datum för min Port a Cath insättning, det nya är nu den 16/11 och jag hoppas att den tiden inte ändras igen.
Jag har fallit igen...
Ner i det svarta hål...
Som jag förtvivlat försöker komma upp ur...
Det går inte så bra, jag ligger där och krälar. The Botten Is Nådd!!
Trodde inte att jag kunde må mycket sämre än vad jag gör, men det kan jag. Jag är så trött på att må dåligt. Det enda jag vill är att vara glad men just nu känns det som jag aldrig mer kan bli det. Jag är ledsen, så himla ledsen.
Har gråten i halsen och försöker vara stark, har ångest, är deprimerad. På morgonen vill jag bara dra täcket över huvudet och inte gå upp.
Har förlorat min identitet.....nu är jag bara sjuk.
Det är hemskt att känna sig så maktlös, jag kan inte påverka resultatet. Det finns saker som stressar mig, försäkringskassan är en sak. När jag skickar in papper så kommer genast förfrågan om nya uppgifter att skicka in. Alltid med hotet om: Är inte uppgifterna inne inom en viss tid så blir inkomsten 0. Till råga på allt var där en punkt som lyder: "Vad har du tänkt att syssla med i framtiden" Tack Fk, kan jag inte få vara sjuk i lugn och ro först utan att bli stressad med detta. Jag blir bara sååå trött. Framtiden ligger långt, lååång borta just nu!!Vilken j***kla fråga! Numera har jag lämnat över allt med fk till min grymma kurator.
Var på onkologen idag som vanligt, skippade kylmössan. Känner att jag inte riktigt orkar med den, det får bära eller brista.
I sängen bredvid låg en dam som gått i pension. Hon insjuknade med många kräkningar och illamående och fick till slut söka läkare, just när hon blivit pensionär. Det visade sig med röntgen att hon hade tarmvred......OCH lungcancer. Hade hon inte fått tarmvred så hade hon gått ovetandes att hon har lungcancer.
Hon sa: Jag fattar det inte och igår bröt jag ihop och bara grät och grät. Två veckor sa hon, hann jag vara pensionär.
Det gör man inte, fattar alltså. Ibland tror jag att jag ska vakna upp och allt bara är en hemsk dröm. Men så här är den "verkligheten".
Har fått ett nytt datum för min Port a Cath insättning, det nya är nu den 16/11 och jag hoppas att den tiden inte ändras igen.
