Dagen efter....
Fredag 18/11 2011
Idag är det dagen efter.....cytostatikabehandlingen.
Magen är som en ballong, håret rasar, halsbränna, klåda och mycket mer, d.v.s biverkningar. Inte kul alls! Men det hade kunnat vara värre
Igår när jag kom till onkologen så var det kris. Jag vet inget annat ställe som de har det så stressigt. Det fanns knappt en ledig plats.
När man ligger där så får man alltid höra någon tråkig historia. Jag låg bredvid en ung tjej igår som fått ett återfall i bröstcancer. Hennes hår hade precis växt ut och hon hade just hämtat sig ifrån förra behandlingen. Nu var det dags igen. Bröstcancer igen och det hade spridit sig till lymfkörtlar och lungor. Det känns så sorgligt att så unga människor insjuknar.
En man som låg på andra sidan mig hade sin första behandling. Det är inte så att jag ligger och försöker höra vad de pratar om, men när det är en tunn gardin som skiljer sängarna åt så är det inte svårt att höra.
Han kunde vänta sig hur mycket biverkningar som helst. Jag har det faktiskt ganska bra med mina "fjuttiga" biverkningar.
Det som slår mig när jag är där är att alla patienter däruppe verkar så positiva. Jag bara undrar...är det mig det är fel på?? Jag har förlikat mig med tanken på att det inte går att bota. Men så jäkla positiv känner jag mig inte precis. Är det bara en mask de visar upp,
I början visade jag också upp en mask, jag ville inte visa hur dåligt jag mådde. Jag ville inte att mina anhöriga skulle må dåligt.
En liten pajsare som gör mig glad!
Nästa vecka blir rätt intensiv, läkarbesök på måndag, operation på onsdag, chemo-terapi på torsdag....puhhhh, jag känner mig rent slut när jag tänker på det.
Ett stort tack till mina kära vänner och familj som hjälper mig så mycket.
Ha en bra helg alla!
Idag är det dagen efter.....cytostatikabehandlingen.
Magen är som en ballong, håret rasar, halsbränna, klåda och mycket mer, d.v.s biverkningar. Inte kul alls! Men det hade kunnat vara värre
Igår när jag kom till onkologen så var det kris. Jag vet inget annat ställe som de har det så stressigt. Det fanns knappt en ledig plats.
När man ligger där så får man alltid höra någon tråkig historia. Jag låg bredvid en ung tjej igår som fått ett återfall i bröstcancer. Hennes hår hade precis växt ut och hon hade just hämtat sig ifrån förra behandlingen. Nu var det dags igen. Bröstcancer igen och det hade spridit sig till lymfkörtlar och lungor. Det känns så sorgligt att så unga människor insjuknar.
En man som låg på andra sidan mig hade sin första behandling. Det är inte så att jag ligger och försöker höra vad de pratar om, men när det är en tunn gardin som skiljer sängarna åt så är det inte svårt att höra.
Han kunde vänta sig hur mycket biverkningar som helst. Jag har det faktiskt ganska bra med mina "fjuttiga" biverkningar.
Det som slår mig när jag är där är att alla patienter däruppe verkar så positiva. Jag bara undrar...är det mig det är fel på?? Jag har förlikat mig med tanken på att det inte går att bota. Men så jäkla positiv känner jag mig inte precis. Är det bara en mask de visar upp,
I början visade jag också upp en mask, jag ville inte visa hur dåligt jag mådde. Jag ville inte att mina anhöriga skulle må dåligt.
En liten pajsare som gör mig glad!
Nästa vecka blir rätt intensiv, läkarbesök på måndag, operation på onsdag, chemo-terapi på torsdag....puhhhh, jag känner mig rent slut när jag tänker på det.
Ett stort tack till mina kära vänner och familj som hjälper mig så mycket.
Ha en bra helg alla!
Kommentarer
Postat av: Helén Lindstedt
Hej min älskade väninna, jag hoppas av hela mitt hjärta att du slipper fler behandlingar den närmaste tiden och att sjukdomen stannar upp så du kan börja leva ett lite drägligare liv. Det jag önskar mig mest i 50 års present är att du blir frisk. Härligt att du har så goa barnbarn.
Massvis med kramar från mig
Postat av: Britt-Marie
Åhh så gullig du är! Hoppas att det går bra för dig också. Tänker på dig.
Kramar
Trackback
