Kan inte läkare visa känslor eller....
Lördag 24/11 2012
Har fått en ny samtalskontakt, inte en kurator utan en underbar sjuksköterska som heter Ulrika.
Jag bara älskar våra samtal även om det framkallar mycket sorg och gråt. Hon är en så härlig människa, så robust och trygg, kan prata om precis vad som helst, naturligtvis finns det även glädje med. Jag känner mig så trygg med henne, hon får mig att stå ut mitt i allt virrvarr som finns runt omkring mig.
Hon är en verklig klippa och jag kan ringa henne när som helst
.
En dag satt vi och diskuterade sjukvården och hon frågade om jag kunde prata med dom på onkologen när jag fick min behandling. Oh nej sa jag, där finns inte tid för sådant. Har aldrig varit på en avdelning där de har så mycket att göra som på onkologen. Där är oftast överfullt och de har flera patienter samtidigt. Ungefär som löpandebandprincipen...en ut..en in!
Egentligen tycker jag att det är hemskt. Däruppe är ju bara svårt sjuka människor, som har behov av att prata, som kanske inte har någon anhörig eller vän att prata med.
För att inte prata om läkarbesöken, kunde önska att läkarna kunde visa lite mer empati när de delger en ett hemskt besked.
Glömmer aldrig min födelsedag när jag var själv och fick det hemska beskedet. Där satt läkaren på en stol mitt emot mig och gav mig beskedet utan att blinka. Jag kände mig som den mest ensammaste människan i hela världen och läkaren gjorde inte dugg för att trösta mig eller säga några värmande ord. Hemskt var det!
Är det någon slags mur de har för att skydda sig själva eller är det så att de inte kan känna empati utan de bara levererar besked rutinmässigt utan att tänka på människan de har framför sig?
Jag menar inte att de ska krama om mig, men skulle uppskatta några värmande ord. Allt blev bara så sterilt som ett sjukhus kan bli, precis som det var det naturligaste sak i världen att tala om för en patient att hon har obotlig cancer.
Jag begär inte mycket utan bara lite j*kla förståelse och empati.
Ha nu en bra helg och ta hand om varandra!
Kram
Läkarbesök eller skräckbesök??
Torsdag 22/11 2012
Inför mina läkarbesök kan jag nästan bryta ihop.
När jag har gjort ct:n eller datortomografi som det heter så är det minst en veckas väntetid innan läkarbesöket.
Jag kan lova att jag hinner tänka mycket undet den tiden.
Vad har hänt i kroppen sen sist, vet att även om det känns bra så kan resultatet bli helt annorlunda.
Har nästan blivit van vid alla negativa besked, i nästan ett år har det varit så. Har tappat räkningen på alla ct:n jag har gjort och vad en massa strålning jag har fått i mig. Naturligtvis är det bara en droppe i havet mot vad som växer i mig.
Det som är äckligt är den kontrasten jag måste ha i mig. Det verkar som de varvar kontrastmedel, en som jag dricker hemma och som smakar vedervärdig och unket. En som smakar ännu äckligare som jag dricker på plats och som ger en diarré och som gör att jag måste hem på studs. Tror nog att jag gillar den unknare varianten bäst!
Helgen innan läkarbesöket bjöd mina barn ut mig på middag på S:t Marcus Vinkällare. Det var ett otroligt mysigt ställe med buffé som bara smakade mums....Oj vad jag åt! Plus att jag fick ett Zumba-kort av min kära svärdotter.
Fina Anna på Zumba
Nu känner jag pressen på riktigt. Får försöka komma i någorlunda form för att börja där. Det ser ju så förbaskat roligt ut. Jag vill...jag vill!
Sen var det så dags för läkarbesöket. Julia tjatade om att följa med men jag sa att jag skulle gå själv. Jag var så inställd på ett negativt besked att jag vägrade ha henne med mig. Jag visste hur ledsen hon skulle bli om det blev ett negativt besked. Inte nog att jag själv skulle bli otroligt besviken och ledsen och dessutom trösta henne.
Men tjatig som hon är fick hon följa med och min klippa Louise var också med.
Blev besviken för jag hade sagt innan att jag vägrade byta läkare en gång till, men nu blev det en som jag haft en gång iaf. Jag sa att nu måste du ha mig hädanefter. Fruktansvärt att behöva byta läkare så många gånger.
Men han var bra, j*kligt bra och han gav mig ett efterlängtat besked. Jag var så inne på den negativa linjen att jag tror inte jag fattade det han sa. Det var bra, behandlingen hade faktiskt gjort nytta!! Va detta var inte klokt! Vilken glädje ändå...
Vi fortsätter sa han med samma behandling tre månader till. Kan inte fatta det, efter nästan ett år med negativa besked, hur mycket tror man på det positiva då??
Den fjärde cytostatikan gav tydligen effekt. Kan bara säga.....WOW!!
Nu blir det ny röntgen i januari 2013, måtte tiden gå sakta så att jag kan njuta lite!
Ta hand om varandra!
Kram
Kurator eller präst?? Det är frågan..
Tisdag 20/11 2012
Min kurator på onkologen slutade helt plötsligt eller tog tjänstledigt, vet inte riktigt vad som hände. Gick hos underbara Dr G och hon sa du kan komma och prata med mig om det känns bättre. Kände att det var lite fel att ta upp överläkarens tid p.g.a brist på kurator, men väldigt omtänksamt av henne. Väl där kom jag i alla fall kontakt med en underbar sjukhuspräst. Präster har ju faktiskt en enorm människokännedom och är väldigt empatiska.
Man kan faktiskt komma på samtal till en präst, själv är jag inte särskilt religiös. Själavårdande samtal, det var precis vad jag behövde.
Jag blev så väl välkomnad när jag kom dit. En timme försvinner väldigt fort, jag lättar verkligen mitt hjärta. Inget krav på att bara prata om religiösa saker utan bara vad som helst. Fick reda på att det fanns två stilla rum på sjukhuset.
På onsdagar är det meditation och på torsdagar en kortare middagsmässa på 20 minuter. Har varit på flera mässor när jag har haft tid på sjukhuset på torsdagar. Kan inte direkt påstå att det är trängsel där. Det är intimt och personligt och samtal med underbara präster. Som mest har vi varit 4 stycken inkl. präst.
Jag känner mig lättare om hjärtat när jag går därifrån på något konstigt sätt. Varje gång har det varit som att texterna och det som prästen säger är riktat direkt till mig....konstigt!
Kan det vara att man öppnar upp mer när man är drabbad av en allvarlig sjukdom?
Jag tror att man tar mer vara på alla alternativ till att må bra.
Ha en skön dag alla!
Kram
Om ensamhet och sorg...
Söndag 18/11 2012
Tiden mellan Augusti och Oktober var en riktig rysare.
Dels kom vi inte iväg på vår efterlängtade fjällsemester dels så inträffade mycket tråkiga saker i familjen som jag inte vill gå in på närmare här.
Där och då tänkte jag att detta klarar jag inte av.......
Men de säger att man är starkare än vad man tror.
Under den tiden så var det mycket gråt och förtvivlan och dels en sorg som jag aldrig trodde att jag skulle klara av.
Jag, om någon är så lyckligt lottad med en älskad familj och underbara vänner som peppar och stöttar. Under den olyckliga tiden kom jag i kontakt med olika människor i kris. Vet ni vad det värsta var? De var så fruktansvärt ensamma!
De sa: Jag är så fruktansvärt ensam, ensamheten äter upp mig! "Jag har inte en endaste vän". Det är bara så hemskt att folk i dagens Sverige ska vara så ensamma. Själv känner jag inte alla som bor i samma trappa.
Nu säger jag något som jag aldrig trodde jag skulle säga: Det var bättre förr!!
Människor brydde sig mer om varandra då. På gott och ont kanske.
En vännina och jag var ute och gick, på andra sidan gatan såg vi en gammal dam i 80-års åldern som ramlat och kämpade för att komma upp.
Tror ni att det var någon stannade för att hjälpa den gamla damen upp. En fullt trafikerad gata med många promenerande och det var ingen som stannade. INGEN!!
Den gamla damen var både chockad och skadad men ville inte ha hjälp.
I dagens Sverige kan man tydligen ligga och dö och ingen rör ett finger. Skrämmande!
Ha en bra söndag alla!
Kram
Tillbaka igen....
Fredag 16/11 2012
Fick ett meddelande på facebook som lydde: saknar ditt bloggande! Vilket fantastiskt meddelande.....tänk att någon kan sakna vad jag skriver.
Det gav mig lite hopp om att någon där ute vill läsa vad som händer.
Senaste månaderna har varit lite som en berg- och- dalbana. Glädje och sorg blandat i en salig röra. Det är väl som livet är för de flesta människor.
Måste ju visa min fina skyddängelhalsband som jag fick av kära Yvonne. "Tro, hopp och kärlek" står det.
Glädje var när Trinny och Susannah programmet visades, som jag hade längtat. Tittade på det hemma hos min kära vännina Louise med familj. Hade skäms-kudden framför ansiktet ifall..ifall!
Men tyckte faktiskt inte att det va så hemskt som jag hade trott. Pratade väldigt släpigt däremot, nästan som en sömngångare tyckte jag, men va f*n..det bjuder jag på. En rolig erfarenhet var det iallafall och det glömmer jag aldrig. Fick ett sms från Julia under sändning att min engelska inte var så hemsk ändå hahaha!
Döm om min förvåning när jag några dagar senare fick ett mail från Expressen som ville ha kontakt med mig för en interjuv. Naturligtvis trodde jag att någon skojade med mig. Mejlade honom och förväntade mig inget svar men han ringde upp mig.
Och ja...det var Lars Palmborg på Expressens söndagsbilaga som ringde. Han hade fått i uppdrag att göra ett reportage om skånegänget och frågade om han och fotografen fick komma och hälsa på.
Fy sjutton så nervös jag var, detta var mycket värre än tv-inspelningen. Det visade sig vara två MYCKET trevliga människor som kom. Mycket avslappnat och relaxat!
Men frågan är ju NÄR numret kommer ut. Från början i oktober var det några veckor. Sen har det blivit några veckor till och sen några till. Till slut kanske det blir: Nä det bidde inget alls!
När de var här var jag mitt inne i "helvetesveckan", dvs..veckan mellan röntgen och läkarbesök så jag mådde inte så jättebra. När de hade gått så mådde jag så fruktansvärt bra, de förmedlade en riktigt bra energi. När han ringde igen så sa jag att ni måste komma hit var tredje månad undet mina "helvetesveckor" och pigga upp mig för de gjorde de verkligen.
Ha det gott så länge allihop!
Kram
Det är väl dags att skriva nu....
Fredag 7/9 2012
Jaha då var jag här igen. Long time no see som de säger.
Det är sällan det blir som man planerat och naturligtvis inte denna gången heller.
Jag och min vännina hade packat...fiskespön, myggmedel, alla de saker man ska ta med till en tripp i fjällen.
Och vad händer.....en av Juliorna blir sjuk och måste tas in på sjukhus.
Besvikelsen var stor, allt som vi planerat i åtminstone sex månader var som bortblåst. Det är klart att man inte kan lämna sitt barn när det är sjukt Dessutom hade det nog inte varit så bra täckning där i fjällen, så om något hänt hade man inte förlåtit sig själv.
Me and my girl:)
Vi... min vännina och jag tog en tripp till Köpenhamn istället på min födelsedag, så var vi inte så långt bort iallafall. Några dagar på härliga Österlen fick jag också. Det är ju inte så j*kla roligt att fira födelsedag heller. Inte när man blir +55.
Vi hade verkligen kul i Köpenhamn...ojoj så roligt vi hade.
Det var ett tag sedan jag gjorde en biopsi i tinningen. Läkaren trodde att jag hade en "Temporalisarterit" i blodådern där. Han ringde och sa att de inte hittat något fel. Bra va!! tyckte han...eller inte tyckte jag!. Nu ska de göra en ct-skallröntgen för att se om det kan vara något annat. Nu blir jag rent hispig, de har ju inte röntgat skallen så jag undrar vad de kan hitta där.
Livet verkar vara fullt av överraskningar!! Inte av det goda slaget utan det ONDA!
Min härliga vän Louise!
Kunde jag inte få vinna en miljon eller att något positiv kunde hända iallafall.
Har fått en ny ct den 8/10 och vad den visar vill jag helst inte veta. Stoppar huvudet i sanden som en struts!
Mitt hår har växt otroligt mycket! Sen inspelningen i slutet av Maj så har det blivit mycket lockigt. Alla som vill ha lockigt hår vill ha rakt har jag hört. Alltså samma med mig, fick ju ingen ordning på det så jag klippte mig kort....skönt!!
Tänk...vad hade vi gjort utan vår underbara familj/vänner som alltid finns där och stöttar. Jag älskar er!
Nu önskar jag alla sköna människor en bra helg, ta vara på livet, det kommer inte igen
Kraaam<3
Längtar och längtar....
Fredag 17/8 2012
Här sitter jag och filosiferar, vet att jag är urdålig på att uppdatera nu under sommaren:(
Det händer liksom inte så mycket!
Veckan har varit superbra för en gångs skull. I lördags var det ju gårdsfest här på Almgården.
Mattias ringde och frågade om vi ville äta där och såklart ville vi det. Mums...det var gott med grillat!
Jeanette och barnen var här. Kul att träffa dom också.
Jag vet, fotona är jättekassa!
På kvällen var det dans i tältet på gården, jag har alltid lyckats jobba alla andra år som det varit.
Tycker att det är kul att de anordnar något för hyresgästerna, men det var inte mycket folk ute på kvällen. Hade iallafall en trevlig kväll även om dagen efter inte var så kul.
Var och tog prover i måndags morse och sedan väntade jag bara att de skulle ringa från onken eftersom de vita blodkropparna var så dåliga förra veckan.
Mycket riktigt ringde syster Eva på kvällen och jag bara satt och väntade på vad hon skulle ge för katastrofmeddelande. Men hon undrade bara om jag kunde tänka mig att byta tid, proverna var bra!
På tisdagen var det först läkarbesök för biverkningskontroll. Hade en annan läkare än min egen och han var väldigt försenad och stressad.
Han frågade om allt var bra och jag nämde att jag har ofta ont i vänstra tinningen. Du sa han: Det kan va en sjukdom och jag bara tänkte... Ahhh skojar du? Nu har jag nog av sjukdomar, behöver inte en till.
Jo sa han: Det kunde vara inflammation i ett pulsåderkärl, det hette "Temporalisarterit". Så nu ska de ta en liten bit av det kärlet på tisdag och se om det kan vara det. Om det är så (googlade det) så måste jag äta kortison. Det stod i minst tre år och då har jag nog förvandlats till ett klot, en rund liten boll!
Min fina vän Yvonne mötte upp mig efterät och vi gick en promenad runt Pildammarna innan det var dags för cytostatikan igen.Känns skönt att ha nägon som är i samma situation att prata med. Det är ändå skönt att få det gjort för jag hoppas ju att det tar den här gången.
Annars är det bara bra med mig....och vad skööönt det känns att säga det: JAG MÅR OFÖRSKÄMT BRA, FINEMANG...ÄNTLIGEN HURRAAAAA!
Nu har jag börjat nedräkningen till våran lilla tripp. Inte så liten heller för vi ska köra minst 260 mil. Jag bara längtar och längtar.
Dagarna kan inte gå fort nog tycker jag. Det ska verkligen bli avkoppling.
Läkaren frågade mig om han kunde nå mig i fjällen.
Jag sa: Vet inte ens om det är täckning däruppe, har ju varken el eller nått men en stor sjö vi kan bada i om man gillar kyla, vi kan inte ens ladda mobilerna, får väl åka och fika någonstans och ladda. Och... besöka mormor och morfars grav i Gäddede och...det är så mycket jag vill göra..
Min reskompis...alias Louise.
Nu hoppas jag att den här veckan går riktigt fort. På tisdag blir det mycket: Öronkliniken och biopsi i tinningen, cytostatika och skelettstärkande medicin efter det. Ska försöka föregå biverkningar efter Zometan genom att ta värktabletter innan jag får så ont som sist.
Älskar er min fina familj och mina fina vänner som alltid ställer upp vad det än är.
Kram på er och ha en fin helg!
P.S Ursäkta för de dåliga bilderna, någon var nog inte så stadig på handen:)
Ett tag sedan....
Onsdag 08/08 2012
Det var ett tag sedan jag var här.
Har mått så fruktansvärt illa sen sist.
Tabletterna som jag skulle ta gav så otroligt mycket biverkningar. Hur mycket ska man stå ut med: Mycket....men detta var fööör mycket. Mådde inte bra en enda dag under flera månader
Hur många biverknigar kan man få?? Jag fick alla och lite till!.
Nu har jag börjat med en ny sort, en gång i veckan.
Denna veckan blev det inställt, alla vita blodkroppar har flytt.
Mina värden var jättedåliga! Jag både vill och inte vill ha det nya. Jag vill ju bli bra men samtidigt slippa biverkningarna.
En jättefin blomma jag fick från Helén..
Idag har jag gjort mycket faktiskt....
Åkt och handlat på coop( Var länge sen)
Rensat ogräs på Mattes trädgård...
Lagat Biff Bourinoun, blev supergott! Blev lite inspirerad av TLC.
Alla barnen är borta, inte för att vi umgås så mycket men det är tomt när de är borta,och jag längtar efter dom
Nu vill jag bara att allt ska bli bra. Thelma & Louise ska ut på sin roadtrip, så är det bara. Har sett fram emot det om det så är det sista jag gör.
Ha en jättebra helg alla!
Kram
..
Bättre och bättre dag för dag.......
Fredag 27/7 2012
Hej igen!
Fick ju min nya behandling i måndags plus skelettstärkande medel. Det gick bra till en början, Louise följde med och dukade upp en härlig frukost under tiden, hon är för härlig. Nu ska vi ha picknick tyckte hon hahaha!
Efter det åkte vi hem till henne i Åkarp men där började jag få så ont i ryggen så hon körde hem mig.
Läkaren har ju sagt att det är förändringar på 2 kotor i ländryggen, och jag som trott att jag legat för mycket. Alltså finns det skelettet också nu:(
En fin bukett från Helén!
Mot kvällen blev jag så dålig, hade ont i HELA ryggen, kunde knappt andas utan att det gjorde ont. Frossa fick jag också och fick ligga med två täcken...jag som alltid är så varm annars!
Och jag grät och grät och grät...för jag tänkte att "this is it". Jag vågade inte väcka Julia för jag var rädd att hon inte kunde somna om, hon skulle jobba. Antar att jag är extra känslig nu efter alla jobbiga besked.
På tisdagen ringde Beryl och frågade om jag ville med till Almåsa. Jag tänkte att jag kan lika gärna ligga där och må dåligt som hemma. Hade tagit så mycket morfin så munnen var torr som en öken...gud va hemskt!
Men jag låg där i solen och Beryl jobbade som bara den och klippte häckar och gud vet allt. Hon hade köpt med sig mumsiga baguetter och melon som var så himmelskt gott.
Fin blomma från Beryl!
På onsdagen fixade finaste Fredrik färdig min tattuering så nu har jag mina barn nära var jag än är.
Torsdagen skulle jag träffa min nya vän men vad händer då???
Efter haft problem med diarré med mina skit-cancerpiller så har jag nu fått förstoppning!!!! Vaaa, jag blir så trött!! Har ju naturligtvis inget hemma för det ändamålet så det blir till att cykla till Apoteket och inhandla Microlax. Ont som fasen i magen men oj vilken lättnad några timmar senare. Sov 4 timmar på raken!
Fast jag tog droppar för det så hände ingenting. Morfinet och cytostatikan var nog boven i dramat. Nog med skitsnack nu!!
Idag har jag bara mått bra...hurraaaa! Jag har verkligen varit effektiv idag. Här har fejats och dammats och donats så det står härliga till. Till och med påtat i sonens rabatt, ogräs växer som bara den. Strykit och naturligtvis suttit i solen, men till slut blev det för vamt. Fy vad jag är glad att jag är piggare....HURRAAA för mig!
Tror att det var det skelettstärkande medlet som ställde till det för mig. Det visar sig på tisdag när jag ska ha nästa cytostatikakur.
Ha nu en bra vecka alla glada människor för det ska jag ha förhoppningsvis:)
Love you all<3<3<3
FUCK CANCER ONE MORE TIME!!!!!
Fredag 21/7 2012
Jag har inte skrivit på länge.
Luften har liksom gått ur mig, Pofff...så tog den slut.
Dessa skit-cancer piller tog knäcken på mig. Hur mycket biverkningar kan man stå ut med. Jag var beredd att gå långt. men hade samtidigt inget liv.
Var alltid hemma för att jag mådde för dåligt att gå någonstans. Bara var trött...trött... och trött. Trodde aldrig att jag kunde sova så mycket.
Två och en halv månad stod jag ut, efter en ct-röntgen förstod ju även läkaren att det inte gick. Cytostatikan fungerade inte igen. VARFÖR???? frågar jag mig.
Vid senaste läkarbesöket var jag så nervös att hela jag skakade, Jag kallar det helvetesveckan, veckan mellan ct och läkarbesöket. Läkaren talade om att det inte funkade, det var tillväxt i levern och lungan. Var helt lugn när jag fick beskedet men bröt ihop hemma. Hatar att ge mina älskade barn ett sådant besked. Det största problemet är ju levern, de måste få stopp på tillväxten. Vet att jag har en begränsad tid att leva.....palliativ cytostatikabehandling, hur hemskt låter det?? .......men jag har inte tid att dö nu!!! Har sagt till läkaren ....har inte tid att bli dålig nu!
Nu ska ju så mycket hända, vår roadtrip till Jämtland! DET ser jag fram emot Gabbi!
Nu börjar jag en cytostatikakur på måndag, en gång i veckan puhhh.....
Jag kan undra hur mycket gift jag har i kroppen egentligen, 10 månader med gift en gång i veckan. Huu.... det blir mycket gift i längden
Tänk positivt!.
Men hur ser man positiv på cancer undrar jag?
Du måste kämpa säger många, men när man inte har ork att ens existera, hur gör man? Ge mig råd någon!!
Nästa vecka är: cytostatikabehanling, läkarbesök och det bästa av allt: göra klart min tattoo. Och förhoppningsvis en träff med min bloggväninna.
Måste ge mina nära och kära rosor för att de orkar med mig. Om ni visste hur mycket ni betyder för mig, ojoj ni anar inte. Alla blommor och presenter, ni anar inte hur mycket det betyder för mig.....för att ni bryr er om MIG. Jag älskar er och alla har en plats i mitt hjärta
.
Ikväll har jag haft världens bästa kväll hos familjen Rodenberg i Åkarp. Ätit supergod mat och levt som en prinsessa, blivit uppassad och gottat mig. Tusen tack för att ni finns för mig, det vet ni<3<3<3
Lev väl mina vänner!
.
Glad Midsommar!
Fredag 22/6 2012
Idag är det Midsommarafton och det har regnat nästan hela dagen. Men till slut till kvällen så kom solen fram till lycka för alla firande.
Själv orkar jag inte med något firande tyvärr, mår alltför dåligt för det. Jag önska alla andra en riktigt skön och glad midsommar.
Det börjar bli lite tjatigt det här att jag inte mår bra men ärligt talat.....jag orkar inte med detta. Att må så dåligt varje dag tar på krafterna. En gång har jag varit utanför dörrarna denna vecka. Jag var till affären och det kändes som jag sprungit ett maratonlopp.
J'kla skittabletter!
Haft många telefonsamtal som peppat mig i veckan och fikat med mina fina söner. Kan bara säga att jag älskar er så mycket. Vet att jag är dålig på att säga det men jag försöker allt vad jag kan.
Dessvärre kan jag aldrig minnas att mina föräldrar sa det, kanske var det inte vanligt på den tiden. Sorgligt värre!
Fick aldrig höra att jag var värd något och reagerade med revolt såklart. Jag var en riktig "pain in the ass" för mina föräldrar.
Jag har gjort många misstag i mitt liv och jag har försökt att ställa allt till rätta. Min bästa tid var när jag jobbade med gamla. Jag bara älskade det och förbannade de som inte behandlade dom rätt. Vissa tyckte det var mer bekvämt att titta på tv än att ta hand om de gamla.
Jag kan bara hoppas att jag inte hamnar på ett hem (inte troligt) med min prognos.
Just nu orkar jag inte med egoistiska personer som bara tänker på sig själva. Att hela deras värld kretsar omkring dom och att de inte har någon förståelse för andras liv. Att bli kallad "din j*vla idiot" är aldrig kul. Det sårar en så djupt i hjärtat när jag bara försöker hjälpa.
En annan sak jag retat mig på är Anders Behring Breivik! Har följt med rapporteringen från Oslo nästan varje dag. Om han inte är sjuk då vet jag inte. Han vill inte dömas till rättspsykriatisk vård utan anser sig vara
frisk.
Men vilken frisk människa utför något sådant! Dessutom har han suttit i tio veckor utan att visa någon ånger eller empati överhuvudtaget.
Han har dessutom suttit och flinat och det är så respektlöst mot alla överlevande och döda.
Det bästa de gjorde idag var att anhöriga och överlevande lämnade rättsalen när han skulle tala!
Dessutom säger han att han agerade i nödvärn och vill bli frikänd! Hör ni hur sjukt detta låter!
Det var verkligen sorgligt idag att höra några av de som miste sina anhöriga vid Regeringshögkvarteret och Utöja. Men de var så starka, de var verkligen gripande vittnesmål och de sa att de aldrig vill se han på gatan igen och dessutom applåderades deras vittnesmål. STARKT!!
Any way ha en riktigt skön midsommarhelg!
Kramar till alla er därute<3
Njurproblem...trodde jag!
Fredag 15/6 2012
Jag har inte skrivit på länge och jag tänkte ha lite uppehåll här på sidan. Kanske att jag skriver något enstaka inlägg då och då. Det är lite terapi att skriva av sig när det känns jobbigt.
Lite jordgubbar blev det i början på veckan.
Apropå jobbigt så har inte veckan varit nått vidare. Den började bra och jag hade inga problem att ta mina giftpiller. Åh vad bra tänkte jag men så....i tisdags natt så fick jag ont i högersida både fram och bak. Det fortsatte hela onsdagen också så på torsdagsmorgonen ringde jag onkologen akut.
Jag var rädd för att det var njurarna som krånglade eftersom jag äter så många olika mediciner.
De sa åt mig att komma direkt och fick ta många olika prover. Efter det fick jag en säng att ligga på i väntan på läkaren.
Vilken service de har däruppe, bara att ringa när man blir dålig och de tar emot mig direkt. Att slippa Vc och den vanliga akuten känns guld värt.
Nu visade proverna att det var inget fel på njurarna, som tur var men att leverproverna var avikande.
Men...det behövde inte betyda något negativt för det kan vara att cytostatikan har gjort verkan och att det är nekroser som ligger och stör. Någonting sånt var det och det låter ju bra!
Fina Karolina från "Unga läkare" jobbade igår.
Fick iallafall en stark värkmedicin som gjorde att jag bara sov och sov...zzzzzz!! Allra skönast är det att somna på soffan men sen blir det så jobbigt när man ska upp igen. Tog lite mer medicin och sov hela natten också. Skööönt!
Det känns likadant idag men hoppas att det går över snart.
Hade lovat att vara hundvakt nästa vecka men det fick jag avstå ifrån. Känns så jobbigt när jag hade lovat. Ärligt talat så hade jag inte orkat med det, så jag får tänka lite på mig själv.
Lilla Daisy.
Pratade med en väninna igår kväll som frågade hur det kändes, om jag var ledsen och så.
Det är lite ruskigt för det har blivit min vardag att må så här.
Precis som det är ett normalt tillstånd!
Nu blir det en lugn helg med fotboll och vila sen tar jag nya tag nästa vecka igen.
Man måste alltid, alltid kämpa och aldrig någonsin ge upp.
Ha en skön helg allihop!
Kram på er.
Jag har inte skrivit på länge och jag tänkte ha lite uppehåll här på sidan. Kanske att jag skriver något enstaka inlägg då och då. Det är lite terapi att skriva av sig när det känns jobbigt.
Lite jordgubbar blev det i början på veckan.
Apropå jobbigt så har inte veckan varit nått vidare. Den började bra och jag hade inga problem att ta mina giftpiller. Åh vad bra tänkte jag men så....i tisdags natt så fick jag ont i högersida både fram och bak. Det fortsatte hela onsdagen också så på torsdagsmorgonen ringde jag onkologen akut.
Jag var rädd för att det var njurarna som krånglade eftersom jag äter så många olika mediciner.
De sa åt mig att komma direkt och fick ta många olika prover. Efter det fick jag en säng att ligga på i väntan på läkaren.
Vilken service de har däruppe, bara att ringa när man blir dålig och de tar emot mig direkt. Att slippa Vc och den vanliga akuten känns guld värt.
Nu visade proverna att det var inget fel på njurarna, som tur var men att leverproverna var avikande.
Men...det behövde inte betyda något negativt för det kan vara att cytostatikan har gjort verkan och att det är nekroser som ligger och stör. Någonting sånt var det och det låter ju bra!
Fina Karolina från "Unga läkare" jobbade igår.
Fick iallafall en stark värkmedicin som gjorde att jag bara sov och sov...zzzzzz!! Allra skönast är det att somna på soffan men sen blir det så jobbigt när man ska upp igen. Tog lite mer medicin och sov hela natten också. Skööönt!
Det känns likadant idag men hoppas att det går över snart.
Hade lovat att vara hundvakt nästa vecka men det fick jag avstå ifrån. Känns så jobbigt när jag hade lovat. Ärligt talat så hade jag inte orkat med det, så jag får tänka lite på mig själv.
Lilla Daisy.
Pratade med en väninna igår kväll som frågade hur det kändes, om jag var ledsen och så.
Det är lite ruskigt för det har blivit min vardag att må så här.
Precis som det är ett normalt tillstånd!
Nu blir det en lugn helg med fotboll och vila sen tar jag nya tag nästa vecka igen.
Man måste alltid, alltid kämpa och aldrig någonsin ge upp.
Ha en skön helg allihop!
Kram på er.
Studentfest!
Fredag 8/6 2012
Regn och mulet, precis som det brukar vara på skolavslutningarna. Synd om dom som tar studenten idag.
Jag ska själv på studentfest ikväll, alltid roligt att komma ut och träffa trevliga människor. Fick preparera mig imorse med några Dimor, j*kla mage och krångla. Med lite vin senare så mår den nog mycket bättre hahaha.
Idag har de ringt 2 ggr från sjukhuset, första gången en ssk som frågade hur jag mådde. På eftermiddagen ringde en läkare som skulle bestämma dosen efter nästa vecka. Jag både vill äta tabl och inte, jag vill inte må så dåligt som sist. Nu sänkte dom dosen så nu får vi se hur det går. Jag vill faktiskt ha ett liv även under tablettveckorna.
Nu har jag faktiskt inte tid att skriva mer, ska snart iväg.
Ha en skön helg alla!
Kram
Regn och mulet, precis som det brukar vara på skolavslutningarna. Synd om dom som tar studenten idag.
Jag ska själv på studentfest ikväll, alltid roligt att komma ut och träffa trevliga människor. Fick preparera mig imorse med några Dimor, j*kla mage och krångla. Med lite vin senare så mår den nog mycket bättre hahaha.
Idag har de ringt 2 ggr från sjukhuset, första gången en ssk som frågade hur jag mådde. På eftermiddagen ringde en läkare som skulle bestämma dosen efter nästa vecka. Jag både vill äta tabl och inte, jag vill inte må så dåligt som sist. Nu sänkte dom dosen så nu får vi se hur det går. Jag vill faktiskt ha ett liv även under tablettveckorna.
Nu har jag faktiskt inte tid att skriva mer, ska snart iväg.
Ha en skön helg alla!
Kram
Rövarkulan nästa!
Onsdag 6/6 2012
Vaknade upp igår rmorse och mådde BRA! Förstår ni vilken känsla det var.
Hade flera yrselanfall kvällen före, så numera får jag smyga upp försiktigt ur sängen och det går bra. Glömde att fråga häromdagen om det har något med blodtrycket att göra, det blev så mycket snack om allt annat då.
Igår var det utflykt med dagis till Rövarkulan. Hade aldrig hört talas om stället men tydligen så var det ett gammalt tillhåll för rövare förr i tiden. Där väntade dom på att överfalla dom som passerade på landsvägen.
Från slutet av 1800-talet fram till början av 1970-talet fanns här en dansbana och där levdes det säkert rövare på danskvällarna också.
Det verkar vara ett populärt utflyktsmål för skolklasser. Där var hur många bussar med barn som helst.
Vädret var väl sådär men det var uppehåll i allafall.
På ängen bredde vi ut oss med filtar och picknickkorgar och barnen var snabba ner till ån för att leta fisk och grodyngel.
Det var jättemysigt att komma ut efter ha varit hemma så länge och allt smakar så himla bra utomhus.
Jag är glad att jag fick komma med.
Tyvärr kan jag inte lägga upp bilder, det fungerar inte. Alltid är det något som inte fungerar. Får se om jag kan lägga in dom senare. Det var ett så enkelt fel att batterierna var slut hahaha!
Önskar alla en trevlig nationaldag!
Kram
Vaknade upp igår rmorse och mådde BRA! Förstår ni vilken känsla det var.
Hade flera yrselanfall kvällen före, så numera får jag smyga upp försiktigt ur sängen och det går bra. Glömde att fråga häromdagen om det har något med blodtrycket att göra, det blev så mycket snack om allt annat då.
Igår var det utflykt med dagis till Rövarkulan. Hade aldrig hört talas om stället men tydligen så var det ett gammalt tillhåll för rövare förr i tiden. Där väntade dom på att överfalla dom som passerade på landsvägen.
Från slutet av 1800-talet fram till början av 1970-talet fanns här en dansbana och där levdes det säkert rövare på danskvällarna också.
Det verkar vara ett populärt utflyktsmål för skolklasser. Där var hur många bussar med barn som helst.
Vädret var väl sådär men det var uppehåll i allafall.
På ängen bredde vi ut oss med filtar och picknickkorgar och barnen var snabba ner till ån för att leta fisk och grodyngel.
Det var jättemysigt att komma ut efter ha varit hemma så länge och allt smakar så himla bra utomhus.
Jag är glad att jag fick komma med.
Tyvärr kan jag inte lägga upp bilder, det fungerar inte. Alltid är det något som inte fungerar. Får se om jag kan lägga in dom senare. Det var ett så enkelt fel att batterierna var slut hahaha!
Önskar alla en trevlig nationaldag!
Kram
Allt löser sig...
Måndag 4/6 2012
Helgen gick väldigt fort utan att jag gjorde något särskilt. Blev bjuden på grillat i söndags och jag bara tänkte: så gott det ska bli. När vi satt där och skulle äta så fick jag inte ner så mycket. Är precis inte sugen på att äta!
Idag var jag upp på onkologen för att spola porten. Syster Eva frågade hur jag mådde och då fick jag ur mig alla mina krämpor.
Som tur är finns alltid en jour.läkare där som hon var in och pratade med. Då bestämde läkaren att jag inte ska ta dom som är kvar den här cykeln och sen blir det troligtvis inte så stor dos nästa måndag.
Hon höll med mig när jag sa att jag inte hade någon livskvalité. Hon sa att jag kanske med min lilla kropp(nåja på längden kanske) inte klarar mer än 6 tabletter. Hur som helst så ser jag fram emot en tablettfri vecka, det är inga stora pretantioner jag har nu för tiden. Bara att få må hyfsat och kunna göra saker är guld värt.
Nu har kallelse till ct kommit också, 10 juli är det dags igen.
Nu ska jag bara lägga mig i soffan och ha det bra.
Imorgon blir det utflykt med smågrabbarna och deras dagis någonstans runt Höör.
Kram
Helgen gick väldigt fort utan att jag gjorde något särskilt. Blev bjuden på grillat i söndags och jag bara tänkte: så gott det ska bli. När vi satt där och skulle äta så fick jag inte ner så mycket. Är precis inte sugen på att äta!
Idag var jag upp på onkologen för att spola porten. Syster Eva frågade hur jag mådde och då fick jag ur mig alla mina krämpor.
Som tur är finns alltid en jour.läkare där som hon var in och pratade med. Då bestämde läkaren att jag inte ska ta dom som är kvar den här cykeln och sen blir det troligtvis inte så stor dos nästa måndag.
Hon höll med mig när jag sa att jag inte hade någon livskvalité. Hon sa att jag kanske med min lilla kropp(nåja på längden kanske) inte klarar mer än 6 tabletter. Hur som helst så ser jag fram emot en tablettfri vecka, det är inga stora pretantioner jag har nu för tiden. Bara att få må hyfsat och kunna göra saker är guld värt.
Nu har kallelse till ct kommit också, 10 juli är det dags igen.
Nu ska jag bara lägga mig i soffan och ha det bra.
Imorgon blir det utflykt med smågrabbarna och deras dagis någonstans runt Höör.
Kram
Ge mig ett liv!!
Lördag 2/6 2012
Under mina 8 månader med cytostatika är detta dom värsta tio dagarna på hela tiden. Biverkningarna har stått som spön i backen. Det ena avlöser det andra, när jag tror det är över kommer något annat. Helt slut är det enda ord som beskriver mig just nu.
Det allra senaste är yrsel, obehagligt som bara den. När jag suttit ner och reser mig så bara woooow, tror att jag ska ramla ihop.
Julia sa häromdagen: men mamma du har ju inget liv! Hon har förbaskat rätt, det är frågan om jag orkar med att ha det så här i längden. Jag vill kunna göra något annat än springa på toa, må illa och sova bort flera timmar om dagen m.m.
Ska till onken och spola porten på måndag och då ska jag ta upp mina biverkningar. Jag kan kanske mjukstarta med 6 tabletter efter den tablettfria veckan och sedan öka dosen efter två dagar.
Har haft många besök i veckan och fina telefonsamtal. Är så glad över mina fina vänner och familj som finns där för mig. Jättefina blommor fick jag av min fina vän Louise.
Älskar Gerbera!
Mina små pajsare var också här och Nemo är så rolig. Jag måste titta om du har något att ta hem säger han. Nu hittade han en liten guldpåse i tyg och han bara: farmor får jag ta hem den!
Men efter ett tag hittade han något ännu bättre, en guldpokal som en av mina hundar vann i en tävling. Fååår jag ta hem den sa han....
Han är nog lite svag för allt som glimmar den kära Nemo.
Var till stora sonen idag, synd nog hade mitt största barnbarn blivit sjuk. Det är inte klokt vad han växer, snart längre än pappa och mig växte han ifrån för länge sen. Tycker inte det var länge sen han var en liten parvel och nästa vecka fyller han 12. Krya på dig du fina <3
Något som jag tycker är roligt är att mitt hår håller på att växa ut. Naturligtvis går det inte så fort som jag vill.
Tänk om håret på huvudet hade växt lika fort som håret på benen hade jag varit glad.
På benen växer håret i raketfart men på skallen...näääe. Visserligen klippte frisören det i Stockholm men ändå! Det roligaste är att håret som växer ut verkar bli lockigt. Jag har aldrig haft lockigt hår så jag ser verkligen fram emot det. Jag visste att håret som växer ut kunde bli annorlunda än det "gamla" men varför måste det bli grått. Kunde väl ha fått någon annan läcker färg hihihi!
Ha en skön helg allihop!
Kram
Under mina 8 månader med cytostatika är detta dom värsta tio dagarna på hela tiden. Biverkningarna har stått som spön i backen. Det ena avlöser det andra, när jag tror det är över kommer något annat. Helt slut är det enda ord som beskriver mig just nu.
Det allra senaste är yrsel, obehagligt som bara den. När jag suttit ner och reser mig så bara woooow, tror att jag ska ramla ihop.
Julia sa häromdagen: men mamma du har ju inget liv! Hon har förbaskat rätt, det är frågan om jag orkar med att ha det så här i längden. Jag vill kunna göra något annat än springa på toa, må illa och sova bort flera timmar om dagen m.m.
Ska till onken och spola porten på måndag och då ska jag ta upp mina biverkningar. Jag kan kanske mjukstarta med 6 tabletter efter den tablettfria veckan och sedan öka dosen efter två dagar.
Har haft många besök i veckan och fina telefonsamtal. Är så glad över mina fina vänner och familj som finns där för mig. Jättefina blommor fick jag av min fina vän Louise.
Älskar Gerbera!
Mina små pajsare var också här och Nemo är så rolig. Jag måste titta om du har något att ta hem säger han. Nu hittade han en liten guldpåse i tyg och han bara: farmor får jag ta hem den!
Men efter ett tag hittade han något ännu bättre, en guldpokal som en av mina hundar vann i en tävling. Fååår jag ta hem den sa han....
Han är nog lite svag för allt som glimmar den kära Nemo.
Var till stora sonen idag, synd nog hade mitt största barnbarn blivit sjuk. Det är inte klokt vad han växer, snart längre än pappa och mig växte han ifrån för länge sen. Tycker inte det var länge sen han var en liten parvel och nästa vecka fyller han 12. Krya på dig du fina <3
Något som jag tycker är roligt är att mitt hår håller på att växa ut. Naturligtvis går det inte så fort som jag vill.
Tänk om håret på huvudet hade växt lika fort som håret på benen hade jag varit glad.
På benen växer håret i raketfart men på skallen...näääe. Visserligen klippte frisören det i Stockholm men ändå! Det roligaste är att håret som växer ut verkar bli lockigt. Jag har aldrig haft lockigt hår så jag ser verkligen fram emot det. Jag visste att håret som växer ut kunde bli annorlunda än det "gamla" men varför måste det bli grått. Kunde väl ha fått någon annan läcker färg hihihi!
Ha en skön helg allihop!
Kram
Kasst mående!
Måndag 28/5 2012
Den förra veckan var nog den bästa på mycket länge. Det var så mycket roligt jag fick vara med om.
Vissa av deltagarna var så besvikna för att de inte fick mer kläder.
Jag var supernöjd med det jag fick med mig, tycker inte det är därför man anmäler sig till ett sådant program. Det är ju själva upplevelsen, tycker jag!
Jag menar hur många får chansen att vara med? De spelade in två säsonger och tror det var 147 st med, de har också en budget att hålla.
De kommer säkert att få min medverkan till en snyfthistoria, det bjuder jag på. Det är inte det minsta synd om mig, det finns de som har det mycket värre. Men man för göra så gott man kan, det är ju kul att alla säger att jag ser så himla pigg ut.
I lördags var vi hem till lilla sonen och åt gott och tittade på Eurovision-festivalen. När det var Rysslands tur sa Nemo: Farmor vet du vem du är lika, och han sprang fram till tv:n och pekade...hooon!
Den minsta lilla gumman 3:e från vä, det var jag det hahaha!
Vi åkte hem i före omröstningen annars hade det blivit så sent.
Det var så roligt att Loreen vann, den låten är bara bäst.
EUPHORIAAAA!!!!
Ökade på min dos i onsdags och det kändes inte bra i magen på torsdagen. Då var det kaos!
Sedan dess har jag mått pyton rent ut sagt. Varit så trött, ont i magen och mått så illa. Hittade inte mina Primperan heller förrän idag. Har fått tvinga i mig maten för att få i mig något överhuvudtaget. Jag tror att man vänjer sig så sakta vid dom för idag känns det helt okej men det tog 5 dagar.
Det var nästan tur att det var molnigt idag så att jag fått något gjort härhemma. Tvättat och städat lite, det behövdes.
Ha det så bra alla!
Kram
Den förra veckan var nog den bästa på mycket länge. Det var så mycket roligt jag fick vara med om.
Vissa av deltagarna var så besvikna för att de inte fick mer kläder.
Jag var supernöjd med det jag fick med mig, tycker inte det är därför man anmäler sig till ett sådant program. Det är ju själva upplevelsen, tycker jag!
Jag menar hur många får chansen att vara med? De spelade in två säsonger och tror det var 147 st med, de har också en budget att hålla.
De kommer säkert att få min medverkan till en snyfthistoria, det bjuder jag på. Det är inte det minsta synd om mig, det finns de som har det mycket värre. Men man för göra så gott man kan, det är ju kul att alla säger att jag ser så himla pigg ut.
I lördags var vi hem till lilla sonen och åt gott och tittade på Eurovision-festivalen. När det var Rysslands tur sa Nemo: Farmor vet du vem du är lika, och han sprang fram till tv:n och pekade...hooon!
Den minsta lilla gumman 3:e från vä, det var jag det hahaha!
Vi åkte hem i före omröstningen annars hade det blivit så sent.
Det var så roligt att Loreen vann, den låten är bara bäst.
EUPHORIAAAA!!!!
Ökade på min dos i onsdags och det kändes inte bra i magen på torsdagen. Då var det kaos!
Sedan dess har jag mått pyton rent ut sagt. Varit så trött, ont i magen och mått så illa. Hittade inte mina Primperan heller förrän idag. Har fått tvinga i mig maten för att få i mig något överhuvudtaget. Jag tror att man vänjer sig så sakta vid dom för idag känns det helt okej men det tog 5 dagar.
Det var nästan tur att det var molnigt idag så att jag fått något gjort härhemma. Tvättat och städat lite, det behövdes.
Ha det så bra alla!
Kram
Stockholm del 2!
Torsdag 24/5 2012
Efter några timmars sömn steg jag upp 5.30 gäääsp! Klockan 6.00 kom bilen och körde oss till studion som var i Svenska filinstitutet på Gärdet.
Vi fick frukost på en gång och sen körde det igång. Vi blev nerkallade i ett stort rum och där var det proppat med kläder, smycken, skor och underkläder. Där var också en massa frisörer och mängder med make-up artister, stylister och kameramän och annat folk.
När jag har sett ett program i tv har jag aldrig tänk på hur mycket jobb som ligger bakom men det är ju otroligt mycket folk som är inblandade.
Två damer var det som höll i bh-utprovningarna och bara det tog sin lilla tid. När det var dags att prova kläder så fick jag en bindel för ögonen och provade mängder av klänningar o toppar och gud vet allt vad det var.
Sen var det dags för smink och hår och det tog väääldigt lång tid. Det fanns ingen tid för nån paus inte, lunchen fick jag ha i knäet och äta och måste jag på toaletten fick någon följa med.
Catwalk träning på morgonen.
Alla speglar var övertäckta och jag fick inte kommentera hur någon såg ut. Peruken som de hade köpt klipptes till och samtidigt duttade de i ansiktet med smink.
Det var Susannah som bestämde hur jag skulle vara klädd och hur håret skulle se ut. Ja jösses vilken dag!
Fick ha en egen interjuv med Susannah och det var pinsamt på grund av engelskan. Hade jag vetat vad vi skulle prata om hade det gått bättre men det här var ju helt improviserat.
Sen var det en massa andra interjuver bl.a en där tjejen som interjuvade mig fick fullt med med tårar i ögonen och då kunde jag inte heller hålla mig.
En liten paus.
Ingen tyckte att jag skulle ha peruken, alla sa att jag skulle gå som jag är. Till slut fick jag ju tro på det.
Jag tror jag var klar vid 16-tiden och var inte nervös på hela tiden tills....vi fick reda på vilken turordning vi skulle ha. Det är bäst att gå in först tyckte jag eller inte sa jag sen. Men vem skulle vara först ut tror ni..JOOO jag förståss, då började mina ben skallra.
Men tänkte att: Ähhh det är ju bara två stycken i publiken jag känner så det är lugnt.
Malmögänget.
Lite champagne fick vi innan vi gick in i studion. Så var det dags....När jag kom in och hörde publikens jubel kände jag mig helt lugnt.
Jag såg inte ens Julia eller Louise förrän Julia började prata, hon hade också fått en mikrofon. När de visade bilden på mig på en stor skärm så fattade jag inte först att det var jag. Det tog några sekunder och sen bara HERREGUD det är ju jag.....
Robert på scenen.
Men wow vilken upplevelse det var, kommer inte ihåg vad jag sa alls däruppe på scenen. Det var en härlig känsla iallafall!
På slutet fick vi alla gå runt 2 varv och sen var det nästan slut. Det blev en avslutande interjuv uppe på scenen där Julia och Louise var med. Det sista ljudkillen sa var att jag skulle gå utan peruk hädanefter. Det gör jag och sååå himla skönt det är.
Fick världens bamsekram av Susannah när det var klart och hon önskade mig lycka till. Hon är så himla gullig!
Det som var synd var att jag inte fick fota något under tiden och inte under själva inspelningen, även om Julia lyckades med ett foto.
På bussen hem.
Efter en lång natt så var vi framme i Malmö på morgonen. Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Onsdagen gick åt till att försöka smälta allt och till att sova.
Jag ångrar inte en sekund att jag var med även om det kommer att kännas väldigt pinsamt när det sänd.
Nu är jag bara lite trött men väldigt, väldigt lycklig!
Ha en bra fredag mina vänner.
Kram
Efter några timmars sömn steg jag upp 5.30 gäääsp! Klockan 6.00 kom bilen och körde oss till studion som var i Svenska filinstitutet på Gärdet.
Vi fick frukost på en gång och sen körde det igång. Vi blev nerkallade i ett stort rum och där var det proppat med kläder, smycken, skor och underkläder. Där var också en massa frisörer och mängder med make-up artister, stylister och kameramän och annat folk.
När jag har sett ett program i tv har jag aldrig tänk på hur mycket jobb som ligger bakom men det är ju otroligt mycket folk som är inblandade.
Två damer var det som höll i bh-utprovningarna och bara det tog sin lilla tid. När det var dags att prova kläder så fick jag en bindel för ögonen och provade mängder av klänningar o toppar och gud vet allt vad det var.
Sen var det dags för smink och hår och det tog väääldigt lång tid. Det fanns ingen tid för nån paus inte, lunchen fick jag ha i knäet och äta och måste jag på toaletten fick någon följa med.
Catwalk träning på morgonen.
Alla speglar var övertäckta och jag fick inte kommentera hur någon såg ut. Peruken som de hade köpt klipptes till och samtidigt duttade de i ansiktet med smink.
Det var Susannah som bestämde hur jag skulle vara klädd och hur håret skulle se ut. Ja jösses vilken dag!
Fick ha en egen interjuv med Susannah och det var pinsamt på grund av engelskan. Hade jag vetat vad vi skulle prata om hade det gått bättre men det här var ju helt improviserat.
Sen var det en massa andra interjuver bl.a en där tjejen som interjuvade mig fick fullt med med tårar i ögonen och då kunde jag inte heller hålla mig.
En liten paus.
Ingen tyckte att jag skulle ha peruken, alla sa att jag skulle gå som jag är. Till slut fick jag ju tro på det.
Jag tror jag var klar vid 16-tiden och var inte nervös på hela tiden tills....vi fick reda på vilken turordning vi skulle ha. Det är bäst att gå in först tyckte jag eller inte sa jag sen. Men vem skulle vara först ut tror ni..JOOO jag förståss, då började mina ben skallra.
Men tänkte att: Ähhh det är ju bara två stycken i publiken jag känner så det är lugnt.
Malmögänget.
Lite champagne fick vi innan vi gick in i studion. Så var det dags....När jag kom in och hörde publikens jubel kände jag mig helt lugnt.
Jag såg inte ens Julia eller Louise förrän Julia började prata, hon hade också fått en mikrofon. När de visade bilden på mig på en stor skärm så fattade jag inte först att det var jag. Det tog några sekunder och sen bara HERREGUD det är ju jag.....
Robert på scenen.
Men wow vilken upplevelse det var, kommer inte ihåg vad jag sa alls däruppe på scenen. Det var en härlig känsla iallafall!
På slutet fick vi alla gå runt 2 varv och sen var det nästan slut. Det blev en avslutande interjuv uppe på scenen där Julia och Louise var med. Det sista ljudkillen sa var att jag skulle gå utan peruk hädanefter. Det gör jag och sååå himla skönt det är.
Fick världens bamsekram av Susannah när det var klart och hon önskade mig lycka till. Hon är så himla gullig!
Det som var synd var att jag inte fick fota något under tiden och inte under själva inspelningen, även om Julia lyckades med ett foto.
På bussen hem.
Efter en lång natt så var vi framme i Malmö på morgonen. Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Onsdagen gick åt till att försöka smälta allt och till att sova.
Jag ångrar inte en sekund att jag var med även om det kommer att kännas väldigt pinsamt när det sänd.
Nu är jag bara lite trött men väldigt, väldigt lycklig!
Ha en bra fredag mina vänner.
Kram
Stockholm dag 1.
Onsdag 23/5 2012
I måndags åkte Julia och jag till Stockholm, tänk ändå vad smidigt det är att flyga.
När vi kom till Arlanda var en kille där från produktionen som hämtade oss och körde till studion.
Där mötte tre andra upp och körde till en perukaffär på Gamla Brogatan.
Det skulle vara en peruk med långt hår som de skulle klippa till sen. Jag höll på dö av skratt när dom provade ut den, jag såg ut som någon tokig seriefigur. Dom hittade en till slut som de köpte och 5000 kronor kostade den.
Eftersom de sa att det inte var långt till hotellet sa jag att vi kunde promenixa dit. Men med två virrhönor i Stockholm kan det bara gå fel.
Vi gick och gick och blev visade hit och dit men till slut så hittade vi hotellet. Då hade jag så ont i mina fötter för naturligtvis skulle jag åka i mina nya skor...ingen bra idé! Som tur var hade jag packat ner gympadojor också.
Rummet var stort och en extrasäng gick lätt in. Efter att ha vilat lite blev det en rundtur på stan med kartan i högsta hugg.
Vi skulle gå till Gamla stan och slottet och på kartan såg det ut att vara långt men det gick snabbt att komma dit.
Vi gick omkring där i dom gamla fina gränderna, det kändes nästan som att vara utomlands.
Vi gick vidare upp till slottet och tittade och många turister var där.
Julia skulle ställa sig vid kanonen men då gastade vakten så vi höll på hoppa ur skorna.
Efter vår långa promenad på flera timmar kom vi tillbaka till hotellet och då var jag helt slut. Jag la mig på sängen och trodde aldrig att jag skulle orka upp igen.
Runt 21-tiden droppade de andra deltagarna in och då stod vi som mottagnings-kommitte nere vid ingången. Gissa om de blev snopna för de kände inte igen mig först. Vaa är du redan här!!
Louisisarna var hungriga så vi gick iväg på en restaurang, det var inte många öppna men till slut hittade vi en.
Det var en riktigt trevlig dag men det blev alldeles för sent i säng för mig. Dagen efter skulle vi bli hämtade redan klockan sex, det blev några timmars sömn iallafall.
Stockholm del 2 kommer imorgon. Kan knappt hålla ögonen öppna just nu.
Ha en skön kväll!
Kram
Stockholm imorgon!
Söndag 20/5 2012
Fy vad denna veckan varit jobbigt! Varit trött som ett helt ålderdomshem och det vill inte säga lite.
Idag känns det lite bättre tack och lov.
Gårdagen inleddes med lite fotbolls-träning med lilleman.
Dom är ju för roliga när dom är så små. Alla jagar bollen och ingen passar till någon.
Det är precis så det ska vara när dom är små, en lek.
Milo lullade för sig själv och skulle gå balansgång på kantstenen.
Jag fick mina biljetter utskrivna och kan koppla av från dom nu.
Senare på kvällen blev det grillat hos sonen och naturligtvis började det att regna, tur att han har markis att fälla ut.
Det smakar så himla gott när man är borta.
Ingen av dom ville vara med på bild:(
Idag var jag med fina Louise och handlade skor, jag
kan inte gärna gå i boots nu, blir lite varmt.
En tjej från Mastiff (produktionsbolag) ringde i dag för att checka av läget. Det blir bara snurrigare och snurrigare! De är så många inblandade i detta och de har ingen koll på varandra. De skulle iallafall möta upp Julia och mig på Arlanda. Jag sa att mig spelar det ingen roll vad som händer imorgon bara vi får lite tid för att gå omkring.
Vi får väl vara mottagningskommitte när de andra dyker upp på kvällen.
Jag frågade om tisdagen och tyvärr blir det nog ingen sovmorgon för mig. En bil hämtar oss 6.15 och kör till studion, så någon utekväll och rajraj lär det inte bli.
Innan har jag inte varit nervös men nu börjar det kännas i magen ordentligt. Kul kommer det att bli, det är ett som är säkert.
Ha det nu så bra allihop!
Kram
Fy vad denna veckan varit jobbigt! Varit trött som ett helt ålderdomshem och det vill inte säga lite.
Idag känns det lite bättre tack och lov.
Gårdagen inleddes med lite fotbolls-träning med lilleman.
Dom är ju för roliga när dom är så små. Alla jagar bollen och ingen passar till någon.
Det är precis så det ska vara när dom är små, en lek.
Milo lullade för sig själv och skulle gå balansgång på kantstenen.
Jag fick mina biljetter utskrivna och kan koppla av från dom nu.
Senare på kvällen blev det grillat hos sonen och naturligtvis började det att regna, tur att han har markis att fälla ut.
Det smakar så himla gott när man är borta.
Ingen av dom ville vara med på bild:(
Idag var jag med fina Louise och handlade skor, jag
kan inte gärna gå i boots nu, blir lite varmt.
En tjej från Mastiff (produktionsbolag) ringde i dag för att checka av läget. Det blir bara snurrigare och snurrigare! De är så många inblandade i detta och de har ingen koll på varandra. De skulle iallafall möta upp Julia och mig på Arlanda. Jag sa att mig spelar det ingen roll vad som händer imorgon bara vi får lite tid för att gå omkring.
Vi får väl vara mottagningskommitte när de andra dyker upp på kvällen.
Jag frågade om tisdagen och tyvärr blir det nog ingen sovmorgon för mig. En bil hämtar oss 6.15 och kör till studion, så någon utekväll och rajraj lär det inte bli.
Innan har jag inte varit nervös men nu börjar det kännas i magen ordentligt. Kul kommer det att bli, det är ett som är säkert.
Ha det nu så bra allihop!
Kram
