brittmaried

Veckan som gick var både bra och mindre bra. Jag har varit såååå trött att jag nästan inte orkat göra någonting.
En biverkan av alla dessa cellgiftsbehandlingar kan jag tro.

Min vän Beryl drog ut mig i Bokskogen i söndags och det var så skönt. Ett underbart väder och alldeles vindstilla.



Vi gick en tipsrunda, en nätt liten promenad på 2,5 km. För mig som inte gått så mycket var det en alldeles lagom runda.
 
Beryl som aldrig vill vara med på bild.



Vi fick faktiskt 10 rätt av 12, en del var lite kluriga. Beryl hade kaffe och bullar med sig och det smakade bra efter promenaden.

Idag är det onsdag och jag känner att någonting har hänt. Ett litet ljus har letat sig in....
Livet känns en aning lättare idag, luften lättare att andas.



Min kurator tycker att jag bär på en massa bitterhet. Är det inte dags att göra dig av med den, sa hon.
Ja visst vill jag det, men hur gör jag??

Nietzche skrev så här om bitterhet:" En matsmältning som närmast liknas vid ett idisslande, där gamla minnen, smärtor och besvikelser ständigt kräks upp igen. En sur mage som inte förmår bearbeta det som givits den, utan ständigt kastar upp upp om och om igen. Minnen som gräver djupa spår i ens medvetande. En ond cirkel där den passiva blir än mer passiv, världsfrånvänd och missunsam" Stämmer till 100%!


                   Nietzche

Nej nu är dags för mig att gå vidare. Med små, små steg och en dag i taget. Inte vältra mig i självömkan utan försöka hitta det positiva i livet. Försöka tänka positiva tankar, försöka se framåt istället för att älta det som varit. Dags att ta vara på livet för vi lever bara en gång. Det är bara jag som kan förändra mig. Det låter bra och det ska gå, med lite jävlaranamma så ska jag tillbaka till livet igen.Det är inte synd om mig och jag vill inte att andra ska tycka det heller. Det är som det är...... Och vem vill egentligen vara en "bitterfitta"

Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan
förändra
mod
att förändra det jag kan
och
förstånd att inse skillnaden

Det är ett under som har skett idag;
FÖRSÄKRINGSKASSAN ringde!!!!
Utbetalning på gång...HURRAAAAA!
Hon presenterade sig som min nya handläggare och bad om ursäkt för den långa handläggningstiden.
Kan man tänka sig att efter 65 dagar har jag fått pengar!!



Det känns så skönt, ett orosmoment mindre, det går minsann framåt. Imorgon är det behandling igen.


"Om du tror på att livet är värt att leva
så kommer din tro göra det värt att leva"

                                   - William James  


Ha en skön onsdagkväll mina vänner