Inte så dåligt som jag trodde...
Lördag 3/3 2012
Äntligen lördag, eller vad säger ni?? Det ska bli en solig helg....bara det kan ju få en att må lite bättre. När allt ser mörkt ut...tänk vad lite sol kan göra gott.
Var på behandling i torsdags och kan ju säga att jag blev lite lugnare då.
Det är inte så dåligt med hjärtat ändå vad jag förstår. Det de mäter är pumpförmågan, alltså inget som jag känner av om det pumpar dåligt. Om det går under gränsen så kan det kanske bli tal om att byta cytostatika. Men de vet inte om det är av den förra cytostatikan eller om det har varit så förut för jag har aldrig gjort en sådan undersökning.
Både syster Eva och forskningssk:n pratade om det så att de lugnade mig. Eftersom jag började på en ny cytostatikabehandling så frågade hon om jag kunde tänka mig att fortsätta med forskningsstudien, men att de måste börja om. I och med att jag bytt behandling så måste de börja om från början.
Det är klart att jag ställer upp, jag menar hur svårt är det att lämna lite blod?? Det finns ju redan en infart genom Porten. Självklart ställer jag upp och lämnar mitt bidrag till forskningen.
Forskningen handlar om att man med en speciell analysteknik ibland kan finna tumörceller i blodbanan. De kallar dessa celler för cirkulerande tumörceller (CTC)
Nu stirrade jag upp mig....igen!!
Det är vad jag förstår rätt vanligt bland oss cancerpatienter. Så fort vi upptäcker någon ny smärta eller en ny knöl så tror vi det värsta.
Det har alltså varit en berg- och-dalbane vecka igen. Alltså mest upp- och- ner heeeela tiden. Men...jag har lärt mig att leva med det. Så är det och det är bara att acceptera!!!
För övrigt tycker jag att falska människor är det mest vidriga som finns, dessa kan jag gärna vara utan.
" I am thankful for the difficult people in my life. They have shown me exactly who I don't want to be"
Äntligen lördag, eller vad säger ni?? Det ska bli en solig helg....bara det kan ju få en att må lite bättre. När allt ser mörkt ut...tänk vad lite sol kan göra gott.
Var på behandling i torsdags och kan ju säga att jag blev lite lugnare då.
Det är inte så dåligt med hjärtat ändå vad jag förstår. Det de mäter är pumpförmågan, alltså inget som jag känner av om det pumpar dåligt. Om det går under gränsen så kan det kanske bli tal om att byta cytostatika. Men de vet inte om det är av den förra cytostatikan eller om det har varit så förut för jag har aldrig gjort en sådan undersökning.
Både syster Eva och forskningssk:n pratade om det så att de lugnade mig. Eftersom jag började på en ny cytostatikabehandling så frågade hon om jag kunde tänka mig att fortsätta med forskningsstudien, men att de måste börja om. I och med att jag bytt behandling så måste de börja om från början.
Det är klart att jag ställer upp, jag menar hur svårt är det att lämna lite blod?? Det finns ju redan en infart genom Porten. Självklart ställer jag upp och lämnar mitt bidrag till forskningen.
Forskningen handlar om att man med en speciell analysteknik ibland kan finna tumörceller i blodbanan. De kallar dessa celler för cirkulerande tumörceller (CTC)
Nu stirrade jag upp mig....igen!!
Det är vad jag förstår rätt vanligt bland oss cancerpatienter. Så fort vi upptäcker någon ny smärta eller en ny knöl så tror vi det värsta.
Det har alltså varit en berg- och-dalbane vecka igen. Alltså mest upp- och- ner heeeela tiden. Men...jag har lärt mig att leva med det. Så är det och det är bara att acceptera!!!
För övrigt tycker jag att falska människor är det mest vidriga som finns, dessa kan jag gärna vara utan.
" I am thankful for the difficult people in my life. They have shown me exactly who I don't want to be"
Kommentarer
Trackback
