brittmaried

Fredag 27/7 2012

 

 

Hej igen!

 

Fick ju min nya behandling i måndags plus skelettstärkande medel. Det gick bra till en början, Louise följde med och dukade upp en härlig frukost under tiden, hon är för härlig. Nu ska vi ha picknick tyckte hon hahaha!

Efter det åkte vi hem till henne i Åkarp men där började jag få så ont i ryggen så hon körde hem mig.

Läkaren har ju sagt att det är förändringar på 2 kotor i ländryggen, och jag som trott att jag legat för mycket. Alltså finns det  skelettet också nu:(

 

En fin bukett från Helén!

 

Mot kvällen blev jag så dålig, hade ont i HELA ryggen, kunde knappt andas utan att det gjorde ont. Frossa fick jag också och fick ligga med två täcken...jag som alltid är så varm annars!

Och jag grät och grät och grät...för jag tänkte att "this is it". Jag vågade inte väcka Julia för jag var rädd att hon inte kunde somna om, hon skulle jobba. Antar att jag är extra känslig nu efter alla jobbiga besked.

 

 

På tisdagen ringde Beryl och frågade om jag ville med till Almåsa. Jag tänkte att jag kan lika gärna ligga där och må dåligt som hemma. Hade tagit så mycket morfin så munnen var torr som en öken...gud va hemskt!

Men jag låg där i solen och Beryl jobbade som bara den och klippte häckar och gud vet allt. Hon hade köpt med sig mumsiga baguetter och melon som var så himmelskt gott.

 

Fin blomma från Beryl!

 

På onsdagen fixade finaste Fredrik färdig min tattuering så nu har jag mina barn nära var jag än är.

 

 

Torsdagen skulle jag träffa min nya vän men vad händer då???

Efter haft problem med diarré med mina skit-cancerpiller så har jag nu fått förstoppning!!!! Vaaa, jag blir så trött!! Har ju naturligtvis inget hemma för det ändamålet så det blir till att cykla till Apoteket och inhandla Microlax. Ont som fasen i magen men oj vilken lättnad några timmar senare. Sov 4 timmar på raken!

Fast jag tog droppar för det så hände ingenting. Morfinet och cytostatikan var nog boven i dramat. Nog med skitsnack nu!!

 

Idag har jag bara mått bra...hurraaaa! Jag har verkligen varit effektiv idag. Här har fejats och dammats och donats så det står härliga till. Till och med påtat i sonens rabatt, ogräs växer som bara den. Strykit och naturligtvis suttit i solen, men till slut blev det för vamt. Fy vad jag är glad att jag är piggare....HURRAAA för mig!

 

Tror att det var det skelettstärkande medlet som ställde till det för mig. Det visar sig på tisdag när jag ska ha nästa cytostatikakur.

Ha nu en bra vecka alla glada människor för det ska jag ha förhoppningsvis:)

Love you all<3<3<3

 

 

 

 

Jag har inte skrivit på länge.

Luften har liksom gått ur mig, Pofff...så tog den slut.

Dessa skit-cancer piller tog knäcken på mig. Hur mycket biverkningar kan man stå ut med. Jag var beredd att gå långt. men hade samtidigt inget liv.

Var alltid hemma för att jag mådde för dåligt att gå någonstans. Bara var trött...trött... och trött. Trodde aldrig att jag kunde sova så mycket.

Två och en halv månad stod jag ut, efter en ct-röntgen förstod ju även läkaren att det inte gick. Cytostatikan fungerade inte igen. VARFÖR???? frågar jag mig.

 

Vid senaste läkarbesöket var jag så nervös att hela jag skakade, Jag kallar det helvetesveckan, veckan mellan ct och läkarbesöket. Läkaren talade om att det inte funkade, det var tillväxt i levern och lungan. Var helt lugn när jag fick beskedet men bröt ihop hemma. Hatar att ge mina älskade barn ett sådant besked. Det största problemet är ju levern, de måste få stopp på tillväxten. Vet att jag har en begränsad tid att leva.....palliativ cytostatikabehandling, hur hemskt låter det?? .......men jag har inte tid att dö nu!!! Har sagt till läkaren ....har inte tid att bli dålig nu!

  

Nu ska ju så mycket hända, vår roadtrip till Jämtland! DET ser jag fram emot Gabbi!

 

Nu börjar jag en cytostatikakur på måndag, en gång i veckan puhhh.....

Jag kan undra hur mycket gift jag har i kroppen egentligen, 10 månader med gift en gång i veckan. Huu.... det blir mycket gift i längden

Tänk positivt!.

 Men hur ser man positiv på cancer undrar jag?

Du måste kämpa säger många, men när man inte har ork att ens existera, hur gör man? Ge mig råd någon!!

Nästa vecka är: cytostatikabehanling, läkarbesök och det bästa av allt: göra klart min tattoo. Och förhoppningsvis en träff med min bloggväninna.

 

Måste ge mina nära  och kära rosor för att de orkar med mig. Om ni visste hur mycket ni betyder för mig, ojoj ni anar inte. Alla blommor och presenter, ni anar inte hur mycket det betyder för mig.....för att ni bryr er om MIG. Jag älskar er och alla har en plats i mitt hjärta

 .

Ikväll har jag haft världens bästa kväll hos familjen Rodenberg i Åkarp. Ätit supergod mat och levt som en prinsessa, blivit uppassad och gottat mig. Tusen tack för att ni finns för mig, det vet ni<3<3<3

 

Lev väl mina vänner!

 

 

 

.