brittmaried

det känns som om den mesta tiden av livet går till att vänta på olika saker. "det blir bättre"
hör man ofta men hur länge ska man vänta? just nu väntar vi på ett beskeed, ett beskeed
som fått mig att sova dåligt och dessa krokodil tårar tar aldrig slut. Ångesten smyger sig på
sakta men säkert. Om ca 10 min så slår klockan 2  och min mamma sitter hos läkaren och jag är livrädd.



Jag vet att min mamma är stark och har besegrat cancern förr och jag tror och hoppas
att hon gör det igen. Mamma jag tror på dig!!





Du är superwoman. Det gör ont i mig att se dig må så dåligt och
med detta inlägget vill jag bara att du ska veta att du har så många som bryr
sig påriktigt! telefonen ringer där hemma. Du får fina ord från fina vänner. Om jag
skulle få välja en grej att önska mig, en sak i hela världen så skulle jag önska att
du skulle bli frisk för det betyder ALLT. Det hade gjort mig lycklig. Att se dig lee är det bästa.
därför ber dig att aldrig lämna mig eller oss andra för vi alla behöver dig. Du gör det där
lilla extra och har alltid ställt upp för mig. Du är en fin människa av en sällsynt sort.
ingen är som du..



Jag älskar dig. Puss din dotter Julie.